För demokratin
Vårt språk och tal används bl a för att vi ska kunna förstå varandra. Men språket är också en maktfaktor där olika maktcentra tolkar och använder språket för att få egna fördelar. Tänk t ex på den s k ”du-reformen” vars mål det var att frångå begreppet ”ni” som användes förr för att reglera samspelet mellan personer
Orsaken till denna reform var att stärka ”demokratin”. Demokrati som kan betyda många saker där en av dessa är ”folkstyre”
Några av kriterierna för demokrati är
”¢ Beslutsjämlikhet: Vars och ens åsikt har samma tyngd när man skall fatta kollektiva beslut
”¢ Effektivt deltagande: Under hela beslutsprocessen har var och en lika stora möjligheter att uttrycka sina önskemål
”¢ Upplyst förståelse: Var och en skall ges tillräcklig tid för att sätta sig in i de frågor som ska beslutas
”¢ Kontroll över dagordningen: Folket bestämmer själv vilka frågor som skall eller inte skall beslutas genom kollektivt beslutsfattande
Ӣ Inklusion: Med folket menas alla vuxna som lyder lagarna, ej barn eller genomresande
Verkar inte dessa kriterier ganska så svåra att uppnå om inte omöjliga? Och i vems intresse genomfördes den s k ”du-reformen”, i ”folkets” intresse eller i makthavares intresse att få folket att känna att de är jämlika trots att alla vet att detta aldrig är fallet, i alla fall inte när det gäller positioner, tjänster, befattningar, makt, ekonomisk vinning mm.
Public Service och ”allmänhetens intresse”
Hur rimmar dessa kriterier med att myndigheter, media och företag själva, utan att fråga ”folket”, bestämmer vad som ska gälla i samhället? Ta till exempel Sveriges Radio och TV som kallats för ”public service” och vars verksamhet ska ”stå i allmänhetens tjänst”. Vad menas med ”allmänheten”?
Göran Rosenberg har i en artikel satt huvudet på spiken när han skrev om att svensk ”public services” fixering på högst 44-åriga tittare o lyssnare ”naturligtvis kommer från den kommersiella tevereklamens värld av målgruppsoptimering och marknadspenetrering. En värld där det allt övergripande intresset är att nå just den publik på vilken det bäst lönar sig att spendera reklampengar, vilket det bäst anses göra på en publik som inte har fyllt 45″.
Public Service är i Sverige finansierad via offentliga medel. Men detta hindrar inte Sveriges Radio & TV från att ”i allmänhetens intresse” fokusera på att tjäna pengar dvs kommersialism genom att fokusera på ” program om mode, nöje, livsstil, hälsa och sex”. Är detta verkligen i ”allmänhetens intresse” att Sveriges Radio och TV endast skall ha sådana program, anställa fler medarbetare och ha en verksamhet som endast gynnar dem själva? Använder inte t ex svensk ”public service ” språkuttrycket ”allmänhetens intresse” till att göra vad man vill?
Rosenberg pekar också på att public service i Sverige egentligen inte har en aning om vad allmänheten och publiken är intresserad av eftersom man inte bedriver ” fortlöpande undersökning av publikens preferenser”. Annorlunda uttryckt så struntar man i publikens preferenser eftersom man inte ens vill undersöka vad publiken vill. ”Publiken” är ”folket” och som vi vet består folket av snart 9 eller 10 miljoner olika individer. Varför satsar man inte del av sina offentliga medel på att höja utbildningsnivån i samhället, på program som är ”seriösa”, med kultur, historia, diskussion mm? Är detta inte någon vinstgivande verksamhet?
Men är inte själva grundtanken för public service att man inte skall vara kommersiell och därmed använda sina medel för att höja ”den upplysta allmänhetens” nivå? Är det någon som på fullt allvar tror att det är i ”i allmänhetens intresse” som bestämmer t ex public services eller andra myndigheters utbud?
Sjukvården och ”för patientens bästa”
Inom sjukvården råder samma omskrivningar av begrepp och uttryck som egentligen uttrycker vad olika makthavare önskar. Det finns många exempel där olika byråkrater inom t ex sjukvården, på samma sätt som public service, använder begreppet ”allmänheten”, ”patienternas väl och ve” som olika kodord för att egentligen skydda och bedriva en verksamhet som man själv bestämmer över.
Hur kan sjukvården samtidigt värna om patienters ” människovärde, behov och solidaritet” när man i samma mening talar om ”kostnadseffektivitet”?
På samma sätt som public service enväldigt vill skydda sig själva och bestämma över sitt utbud ”i kommersialismens tecken” så vill sjukvårdsmyndigheter behålla den oändliga byråkrati som man i åratal byggt upp för att med näbbar och klor skydda sina egna positioner och detta är inget undantag från oss övriga i samhället; vem vill inte vara kvar i sitt arbete eller sin tjänst och ha ett tryggt liv med lite makt och mening? Vem vill ingå i en slags förändringsmodell där man själv blir utan jobb och utsparkad? Även om detta kallas för ”kostnadseffektivitet”?
När public service eller sjukvårdens representanter använder begreppen ”i allmänhetens eller patienters intressen” så kan man vara säker på att man uteslutande tänker på det egna intresset dvs att behålla eller utöka sin egen verksamhet, position, eller tjänst.
Men upprepar man ett koncept eller begrepp tillräckligt många gånger så kommer det in i språket automatiskt och accepteras som om det var Sanning och inget annat än Sanningen.
Historien om Kejsarens Nya Kläder handlar om att alla såg att Kejsaren var naken men endast det barn som ännu inte har manipulerats att dölja Sanningen, såg Sanningen, att Kejsaren var naken.
Den berömde engelske filosofen Bertrand Russel beskriver i en av sina mycket kunskapstäta och underhållande böcker varför han inte är religiös.
Russel ger exempel på en tekanna som man i alla tider sagt finns någonstans i rymden. En tekanna som svävar där och som, liksom den osynlige allsmäktige Guden, bestämmer över allt och alla. Man har tillbett denna tekanna, liksom Gud, varje dag i hundratals om inte tusentals år, och fortsätter göra det idag. Det finns inga konkreta bevis för att tekannan bestämmer över hela Universum, liksom Gud, men det spelar ingen roll eftersom man tillbett den så länge. Man har utkämpat stora krig om den ”riktiga” tekannan och detta har stärkt tron på tekannans absoluta makt över allt och alla.
Det verkar som om vi bär på någon slags mottaglighet för auktoriteter som får bestämma över oss och som, i bästa fall, vill vårt bästa. Denna mottaglighet har ofta utnyttjats av Religionen att kontrollera oss och få oss att lyda företrädare för denna makt. Idag har inte religionen samma makt över våra sinnen, åtminstone inte i den högt sekulariserade del av världen, vilket har lett till att Religionen ändrat sin karaktär på vissa håll. Men makt korrumperar som bekant, och absolut makt korrumperar absolut, som det heter. Detta gäller för Religionen som för olika myndigheter och företeelser i vårt samhälle. Kanske är just en ”upplyst allmänhet” en slags garanti mot både en för stor makt för särintressen och för att bevara ett visst språkbruk?
