Kategoriarkiv: journalism

Vem vill betala för dålig journalistik?

Postat av
Svara

Vem vill betala för dålig journalistik?

I sin artikel i DN-opinion skriver Stina Lundberg Dabrowski om att public service idag behövs mer än någonsin tidigare.

Lundberg Dabrowski refererar till medieforskaren Thomas E Patterson som pekar på att tidningar läggs ner och att detta kan bli ett hot mot demokratin.

Lundberg Dabrowski har således fört över Pattersons tes när det gäller tidningar (även kommersiella sådana) till public service som enligt Lundberg Dabrowski står för den ”goda journalistiken”.

Varför producerar då public service bättre journalistik, frågar Lundberg Dabrowski. Jo, eftersom den inte är kommersiell dvs inte har vinstintressen.

Men skulle då public service arbetat gratis och producera högkvalitativa program? Självklart inte, på samma sätt som sk kommersiella program så vill journalister inom public service ha viss lön för att producera program. Skulle de sedan t ex ha högre baserat på vissa resultatkriterier, då skulle de kanske producera bättre program?

Dagens public service har I mångt och mycket lika banal produktion som kommersiella TV-kanaler. Frågan blir då varför man ska prioritera just public service?

Så långt jag vet är t ex New York Times (som Patterson förordar) kommersiell. Det finns en mängd tidningar och TV och annan media som är kommersiella och som har högkvalitativa nyheter och artiklar.

I Sverige har vi t ex TV-kanalen Axess som i åtminstone mitt tycke producerar mycket bättre program än public service.

Så varför framhävdar Lundberg Dabrowski att just det kommersiella vinstintresset leder till banal och lågkvalitativ TV medan det offentliga public service skulle ha mer värde?

Bygger denna tes egentligen på en förvrängd ideologi där man i kollektivets och ”folkets namn” diktatoriskt och enväldigt bestämmer vad och vem man ska satsa på och vem som ska ratas? Då kan man verkligen använda media för att (fortsätta) indoktrinera folket i en viss riktning. Se t ex artikeln ”Regeringen fegar om SVT”

Varför ska just ”vinstintresse” inom journalistik vara dåligt medan vinstintresse skapar bättre förutsättningar för forskning, kultur och sport på världsnivå?

Det går helt enkelt inte att bedriva bra forskning utan mycket stora ekonomiska resurser och det oavsett om det är stat eller kommersiella intressen som sponsrar. En av förklaringarna till att USA plötsligt efter andra världskriget fick så många nobelpristagare var att USA erbjöd de från Nazityskland utkastade forskarna tillräckliga medel för att de skulle bedriva en forskning på absolut högsta världsnivån.

Men det är inte bara forskare som kräver ekonomiska resurser för att nå toppen, även operasångare, musiker, dirigenter, osv kräver skälig och rimlig ersättning och lön för att prestera.

Vad är då ”rimlig och skälig” ersättning om inte ”vinstintresse”, eftersom bra journalistik liksom annan kultur och sport måste få kosta.

Nej, Stina Lundberg Dabrowski, skiljelinjen mellan ”god” och ”dålig” journalistik går inte mellan public service och vinstintressen/kommersialism utan mellan låg- och hög kvalitet som beror på helt andra orsaker

När har Journalistiken haft någon betydelse?

Postat av
Svara

I en artikel i SvD driver medieanalytikern Olle Lidbom tesen att ”Journalistikens tid som demokratins väktare är förbi. Internet och ett ökat medieutbud skapar fler aktiva och kritiskt granskande medborgare”

På samma gång ifrågasätter Lidbom om journalismen verkligen haft någon  betydelse för demokratin?

Jag har läst alldeles för lite om journalism och demokrati för att ha någon ståndpunkt i frågan utan jag kan bara utgå från min lilla begränsade värld och verklighet och där har jag två tankar;

Någon har sagt att när vi har ont i vårt lilla finger så bekymrar detta oss mer än om att ,Gud förbjude, en miljon människor  dödades i morgon. Säkert kan detta låta cyniskt för en del men visst är det så att våra egna problem, bekymmer , sjukdomar, smärtor mm betyder så oerhört mycket mer FÖR OSS än vad andras lidande betyder. Detta innebär att både journalister liksom vi själva mer styrs av egna subjektiva orsaker  när vi beskriver ”verkligheten” än att vi ”objektivt” skildrar nyheter, skeenden eller något annat. När vi inte har egna bekymmer så har vi lyxen att t ex läsa tidningar eller se på nyheterna på TV.

En annan synpunkt som jag tycker är intressant fick jag av en psykiater som på min fråga om det spelar någon roll för de allra flesta av oss om jorden är platt eller rund?  svarade att det högst är fem procent av oss som måste veta detta för att fortsätta leva medan resterande 95% inte bryr sig. Så litet är tydligen  vårt behov av att veta hur vår jord ser ut men vad är siffrorna för vårt behov av nyheter  av det slag som media eller bloggar/Internet ger ?  

Lägg till dessa två synpunkter så uppkommer frågan om journalisten någonsin har betydelse för några andra än journalister ? Men, säger någon, tänk på så många som konsumerar nyheter varje dag, ser på nyheter på TV, läser de fria tidningarna på T-banor eller bussar; är inte dessa ett bevis på stor efterfrågan på nyheter?  Ja, men hur många kommer ihåg vad de läst? Hur många av oss  tar upp det vi läst på kafferaster eller med varandra? Och tar vi upp någon nyhet så kan jag nästan garantera att de har något att göra med högst personliga och subjektiva motiv.

Internet bygger på samma grund som journalistik dvs intresse; har man intresse för omvärlden, för medicinska ämnen, för kultur eller bara för att uttrycka sig så bloggar man och läser samt skriver om detta.  Men ger  då ens högst subjektiva intresse legitimitet för medias tolkningsföreträde om vilka nyheter de tycker är värda att presenteras ? Det var ingen mindre än en av världens mest lästa tidningar , New York Times,  som redan 1897 hävdade att man publicerade  ”All The News That’s Fit To Print” dvs alla nyheter som kan publiceras. Men vem har gett New York Times eller någon annan media ensamrätten att selektera vilka nyheter som är ”värda” att publiceras och vilka som ska ratas?

På en resa nyligen träffade jag en svensk hjälparbetare i Afrika som berättade att han vid hemkomsten till Västvärlden inte ser en enda nyhet i media som har någon som helt betydelse för den värld han lever i. 

Så allmänngilitiga och ”viktiga” är de nyheter som serveras oss till vardags att de inte intresserar människor som t ex bor i Afrika som har andra ,egna , svårare problem att tänka på. Och på samma sätt som våra nyheter inte har någon betydelse någon annanstans för personer med egna, större problem, på samma sätt har våra nyheter ganska lite betydelse för de av  oss som inte lägger någon större vikt vid dem.

”För enkelt att skylla på media”

Postat av
Svara

Detta var rubriken på en artikel som publicerades i tidningen Corren för mer än ett år sedan. I den artikeln intervjuas antropologen Rebecca Popenoe som bl a sa att det inte enbart är medias fel att så många eftersträvar ett skönhetsideal att bl a vara vackra och smala.

Popenoe pekar på att man bl a i Niger har skönhetsideal trots att man inte har media. Men där finns ”skönhetsideal, om än precis de motsatta mot våra.”

Så bl a skönhetsideal finns inom alla kulturer men de ser annorlunda ut. Där inte media finns bör det vara andra krafter som styr värderingarna t ex jämnåriga, föräldrar, skolan och samhället.
I vissa kulturer är t ex skönhetsideal men även andra ideal så starka att den som inte uppfyller dessa krav stöts ur gruppen och kan t o m dö ensamma.

Men att jämnåriga, föräldrar, skolan mm påverkar olika ideal betyder inte att media är utan skuld, skriver Popenoe.

Så hur stor är då medias skuld hos oss i det s k västerlandet? För några år sedan när Irak-kriget bara började fanns en skämtteckning av fem stridsvagnar i öknen. Fyra stridsvagnar bar de allierade länders flaggor och den femte av CNNs flagga. Skämttecknaren ville på detta sätt visa att krig också utkämpas av media som förmedlar olika vinklar och perspektiv. I den senaste konfliken i Georgien har vi också upplevt den gamla sanningen att sanningen är den första som försvinner i ett krig. Oerhört svårt att veta egentligen hur många döda och sårade som finns, hur långt olika militär har avancerat mm mm.
Stridande parter i utdragna konflikter som Mellanösternkonflikten kämpar även på det s k PR och media området att förmedla sin speciella bild av konflikten. Vad är sant och vad är inte sant?

När det gäller konflikter i världen så kan man nog med säkerhet säga att istället för personlig erfarenhet så serveras medborgaren i samhället en bild av media. Man kan självklart också läsa böcker, slå på en internationell nyhetskanal, lära sig olika språk mm men de allra flesta i Sverige nöjer sig nog med svensk media som en slags auktoritet som föremedlar Sanningen eller rättare sagt en viss sanning.
Om media har sådan stor makt inom politik och internationella konflikter, varför är denna påverkan och makt mindre när det gäller t ex skönhetsideal?

Om man tänker på hur viss media månad efter månad, år efter år, hamrat in budskap om viktnedgång eller hur man ska hålla sig ung, så borde väl detta ha någon slags effekt på människors uppfattning om idealvikten? När det gäller t ex medicin och hälsa har jag genom åren gång på gång förvånats över medias makt att påverka folks inställning och värderingar. Många har media som någon slags ”objektiv referens” av vissa data, andra ger journalister och redaktörer priser i för att man bevakat vissa medicinska områden och ytterligare andra tar faktisk upp en artikel i media som om den hade någon slags vetenskaplig status trots att den skrivits av en journalist som inte behövt få sin artikel bedömd av andra journalister innan publicering. Forskningsartiklar bedöms som bekant av kollegor innan de godkänns för publicering i vetenskapliga tidskrifter.

Anders Björnsson har i ett antal år, med bl a epidemiologiska studier som stöd, att media bidrar eller t o m skapar självmordsepidemier när man glorifierar vissa personers självmord (se t ex självmordsjournalistik

Säkert är det svårt att sortera ut medias del i påverkan på våra värderingar som skapas av många faktorer. Men i och med att media tagit så stor plats i våra hem och är i många hem den enda informationen man får, så verkar det märkligt om inte medias roll är (mycket) stor i vissa frågor.

Frågan är då också om media själva inser sin makt och ansvar ? Tyvärr verkar många i media se sig
själva som offer och inte som personer med stor makt att nå hundratusentals människor med sina artiklar och nyheter. En sådan inställning är tyvärr ganska så kontraproduktiv.