Kategoriarkiv: media

När har Journalistiken haft någon betydelse?

Postat av
Svara

I en artikel i SvD driver medieanalytikern Olle Lidbom tesen att ”Journalistikens tid som demokratins väktare är förbi. Internet och ett ökat medieutbud skapar fler aktiva och kritiskt granskande medborgare”

På samma gång ifrågasätter Lidbom om journalismen verkligen haft någon  betydelse för demokratin?

Jag har läst alldeles för lite om journalism och demokrati för att ha någon ståndpunkt i frågan utan jag kan bara utgå från min lilla begränsade värld och verklighet och där har jag två tankar;

Någon har sagt att när vi har ont i vårt lilla finger så bekymrar detta oss mer än om att ,Gud förbjude, en miljon människor  dödades i morgon. Säkert kan detta låta cyniskt för en del men visst är det så att våra egna problem, bekymmer , sjukdomar, smärtor mm betyder så oerhört mycket mer FÖR OSS än vad andras lidande betyder. Detta innebär att både journalister liksom vi själva mer styrs av egna subjektiva orsaker  när vi beskriver ”verkligheten” än att vi ”objektivt” skildrar nyheter, skeenden eller något annat. När vi inte har egna bekymmer så har vi lyxen att t ex läsa tidningar eller se på nyheterna på TV.

En annan synpunkt som jag tycker är intressant fick jag av en psykiater som på min fråga om det spelar någon roll för de allra flesta av oss om jorden är platt eller rund?  svarade att det högst är fem procent av oss som måste veta detta för att fortsätta leva medan resterande 95% inte bryr sig. Så litet är tydligen  vårt behov av att veta hur vår jord ser ut men vad är siffrorna för vårt behov av nyheter  av det slag som media eller bloggar/Internet ger ?  

Lägg till dessa två synpunkter så uppkommer frågan om journalisten någonsin har betydelse för några andra än journalister ? Men, säger någon, tänk på så många som konsumerar nyheter varje dag, ser på nyheter på TV, läser de fria tidningarna på T-banor eller bussar; är inte dessa ett bevis på stor efterfrågan på nyheter?  Ja, men hur många kommer ihåg vad de läst? Hur många av oss  tar upp det vi läst på kafferaster eller med varandra? Och tar vi upp någon nyhet så kan jag nästan garantera att de har något att göra med högst personliga och subjektiva motiv.

Internet bygger på samma grund som journalistik dvs intresse; har man intresse för omvärlden, för medicinska ämnen, för kultur eller bara för att uttrycka sig så bloggar man och läser samt skriver om detta.  Men ger  då ens högst subjektiva intresse legitimitet för medias tolkningsföreträde om vilka nyheter de tycker är värda att presenteras ? Det var ingen mindre än en av världens mest lästa tidningar , New York Times,  som redan 1897 hävdade att man publicerade  ”All The News That’s Fit To Print” dvs alla nyheter som kan publiceras. Men vem har gett New York Times eller någon annan media ensamrätten att selektera vilka nyheter som är ”värda” att publiceras och vilka som ska ratas?

På en resa nyligen träffade jag en svensk hjälparbetare i Afrika som berättade att han vid hemkomsten till Västvärlden inte ser en enda nyhet i media som har någon som helt betydelse för den värld han lever i. 

Så allmänngilitiga och ”viktiga” är de nyheter som serveras oss till vardags att de inte intresserar människor som t ex bor i Afrika som har andra ,egna , svårare problem att tänka på. Och på samma sätt som våra nyheter inte har någon betydelse någon annanstans för personer med egna, större problem, på samma sätt har våra nyheter ganska lite betydelse för de av  oss som inte lägger någon större vikt vid dem.

Alternativmedicin eller Dagens Nyheter mest bluff?

Postat av
8

Nyligen slog Dagens Nyheter upp en artikel som baseras på en bok med rubriken ”Salvekvick och kvacksalveri. Alternativmedicin under luppen” eller på engelska ”Trick or Treatment? Alternative Medicine on Trial”.

När jag sökte efter den engelska rubriken fick jag upp inte mindre än 110 000 länkar på google. Med tanke på att boken av Singh och Edzard knappt har ett år på sig så har författarna tydligen slagit på en öm punkt som nu också Dagens Nyheter skriver om.

Men vad ska man säga om rubriken ”œAlternativmedicin mest bluff” som mer är ett påstående än en fråga?

Singh är en forskare och Ernst Edzard är professor sedan 1993 inom komplementär medicin. De har gått igenom 40 s.k. alternativa behandlingar på jakt efter bevis att de fungerar och funnit att en del fungerar, en del är tveksamma och en del fungerar inte.

Edzard som själv i över 40 år sysslat med s.k. alternativ medicin kanske kommit till en punkt där han ville rannsaka sitt yrke och s a s skilja på ”œfriska äpplen” från ”œruttna äpplen”? Det intrycket får man i alla fall om man läser Sten Erik Jensens referat i Dagens Medicin om en temakväll på Svenska Läkaresällskapet nyligen. Intet ont i detta, det finns ett antal professorer och läkare som gjort samma sak för den konventionella medicinen. För visst är det så att bra, mindre bra och rent av dåliga behandlingar finns både inom den s.k. alternativa som den konventionella medicinen.

I en av de 110 000 länkarna fann jag i en recension denna mening; ” Shapiro is a journalist, Singh and Ernst are scientists and their mainly dismissive conclusions are based on extensive, though bizarrely unfootnoted, research. In tones of quiet fury, they demolish the claims of acupuncture, chiropractic therapy (”™there is no logical, rational or scientific reason why manipulating a patient”™s spine should treat, for example, allergies”™) and homeopathy” Two things are notably lacking: an acknowledgement of the problems of funding adequate trials and a discussion of the equivalent risks and inadequacies of conventional medicine. Though extensively tested, pharmaceutical drugs are scarcely devoid of side effects, and patient dissatisfaction with their treatment options is one of the many reasons why alternatives have become so popular”

Tro och vetande

En fråga som ställer sig är då varför Singh och Edzard och Dagens Nyheter måste ta till argument som ologisk, ovetenskaplig och irrationalitet när de kritiserar användningen av alternativa metoder som inte har bevis för att de fungerar? Dagens Nyheter går ett snäpp till och kallar vissa s.k. alternativa metoder rent och slätt för bluff.

Låt oss anta att vissa personer använder alternativa metoder på grundval av deras tro men att det inte finns tillräckliga bevis för att de verkligen fungerar. För det första kan man fråga sig varför det inte finns tillräckliga bevis? Är det kanske så att många alternativa metoder och medel inte har copyright och ingen är därför intresserad av att bekosta stora kliniska studier för att undersöka dessas eventuella effekt eller ingen effekt? Nyligen fick jag höra att t ex omega 3 eller ”œkapslar med fiskolja” är det naturmedel som säljs mest i t ex Sverige, över 300 miljoner/år? Inte konstigt då att det finns ett antal studier som bevisar dess effekter.

I brist på vetenskapliga bevis tar många människor alternativ behandling på grundval av deras tro. Denna tro kallas då för ”œbluff”. Men vad ska man då säga om t e x självskattad hälsa som är ett mått på känslan att vara frisk. i kliniska studier är detta mått kanske den bästa prediktorn för verkliga hälsa eller känslan att vara frisk. Detta kan liknas vid TRON d.v.s. miljoner människor TROR på religiösa urkunder och på profeter utan att man behöver ha ”saklig information”, ”fakta”, osv. Miljoner människor tycks må bra av en sådan TRO (”tro ger styrka” men är detta då en ”bluff” också (enligt Dagens Nyheters artikel)

Vän av ordning säger då att man måste skilja på tro och vetande. Men är inte begreppet ”självskattad hälsa” likt o tro, ett vetande som ligger mellan tro och vetande? Mellan vetenskap och beprövad erfarenhet?

Sist i DN-artikeln citerar journalisten Anna Bratt, Simon Singh” – Man kan ju tycka att om patienten blir frisk så är ju placebo¬behandlingar bra. Men de bygger på lögner, är dyra och hindrar patienten från att få en verkligt verksam behandling av läkare. Det kan skada patienten, säger Simon Singh”
Men vad händer om läkaren använder metoder som också har mer biverkningar än nytta?

Några av alternativmedicinens behandlingar har inga effekter för att de inte blivit ordentligt testade, vissa av den konventionella medicinens medel har blivit oerhört mycket testade och de har heller ingen effekt eller mer biverkningar än effekt. Ta t ex statinerna mot kolesterol som vissa säger endast är ett surrogat mått för hjärtkärlsjukdom och som har skrivits till miljoner patienter, till vilken effekt? eller ta anti-depressiva medel som i ett antal studier inte har större effekt än placebo men mer biverkningar.
Den konventionella medicinen är, liksom den alternativa medicinen, inte heller fri från läkemedel som inte fungerar eller ger för stora biverkningar. Är då den konventionella medicinen ”œmest bluff”? Dagens Nyheters rubrik är åter gravt missvisande.

Vår syn på vetenskap

Bruce Lipton, forskare, har skrivit en annan bok ”The biology of belief” där han argumenterar mot det vetenskapliga dogmat att det är endast våra gener som styr. Detta är både fel och ganska så enkelspårigt, skriver Lipton. Gener agerar inte i ett vakuum utan det måste också finnas något som reglerar genernas aktivitet förstås. Det kommer alltså hela tiden signaler från cellens membran som förmedlar dessa signaler från yttervärlden d.v.s. utanför cellerna. Dessa signaler reglerar genernas aktivitet. Dessa signaler kan vara neurotransmittorer, hormoner, tillväxtfaktorer men även andra slags energier och varför inte då också våra tankar?

Vetenskap och dess teorier och fakta har inte alltid ansetts som det enda sanna kriteriet på kunskap.

En författare och filosof, Stephen Toulmin, sätter gränsen runt 1600-talet när bl a Galileo, Descartes och Hobbes försköt andra sätt att ha kunskap på än de rent matematiska, logiska och rationella argumenten som byggde på fakta. Denna syn växte sig allt starkare på 17 och 1800-talet när s.k. naturliga vetenskaper (”natural science”) fick enorm prestige och underkände all kunskap som inte kunde reduceras till naturlig vetenskap.

Toulmin refererar bl a till Thomas Kuhns bok ”The Structure of Scientific Revolutions” där Kuhn visar att vetenskapen utvecklar i drastiska steg (revolutioner) som kan föda en helt ny teori samtidigt som man förkastar den gamla teorin. En syn som tydligt visar att inte heller vetenskapliga fakta är universellas sanningar som gäller i all evighet.
Toulmin argumenterar för att vi åter ska erkänna mått som ”självskattad hälsa” liksom våra egna och andras beprövade erfarenheter som en slags kunskap som inte är sämre än de bevis och fakta som fås via vetenskapen. Han skiljer på den vardagliga erfarenheten av ”var och när”, ”här och nu” eller ”där och d唝 och teoretiska abstraktioner som kräver att de ska gälla alltid och överallt ”“ och därmed inte ”någonstans speciellt” som filosofen Thomas Nagel uttryckt.

”Självskattad hälsa”, ”placebo” är mått som i många studier har ganska stor eller lika stor effekt som det läkemedel man testar. Faktiskt räknar man att ca 30 % effekt av läkemedel beror på placebo. Skulle vi kunna använda placebo som behandling så skulle den säkert ha statistiskt signifikanta effekter och anses bygga på vetenskapliga bevis.

Missvisande rubrik

Rubriken ”Alternativmedicin mest bluff” som satts i Dagens Nyheter och anklagelsen att ett antal alternativa metoder är bluff på grundval av att de idag inte har bevis för att de fungerar slår tillbaka mot den konventionella medicinen där det finns ett ganska stort antal metoder som inte bygger på kliniska vetenskapliga studier som är gjorda enligt alla godkända rekommendationer . Om jag kommer ihåg rätt sa någon kunnig någon gång att bl a acetyl salicylsyra pga dess biverkningar aldrig skulle ha godkänts med dagens kriterier på läkemedel.

Hur många av dagens konventionella medicins metoder och behandlingar bygger på vetenskap? Hur många grundar sig på ”beprövad erfarenhet”? Är det i förhållande 20:80?

Men valet av rubrik och åsikter om Singh och Edzard är kanske typiskt för Dagens Nyheters vetenskapliga redaktion som tydligt och klart sagt att de ser sin uppgift att förmedla mer vetenskapliga baserad kunskap och nyheter (”den bästa”) än någon annan medicinsk kunskap.
Denna överdrivna tro på vetenskapen liknar tyvärr alltför mycket försöket att ”bli heligare än påven” och bådar inte gott för accepterandet av olika slags kunskap.

”För enkelt att skylla på media”

Postat av
Svara

Detta var rubriken på en artikel som publicerades i tidningen Corren för mer än ett år sedan. I den artikeln intervjuas antropologen Rebecca Popenoe som bl a sa att det inte enbart är medias fel att så många eftersträvar ett skönhetsideal att bl a vara vackra och smala.

Popenoe pekar på att man bl a i Niger har skönhetsideal trots att man inte har media. Men där finns ”skönhetsideal, om än precis de motsatta mot våra.”

Så bl a skönhetsideal finns inom alla kulturer men de ser annorlunda ut. Där inte media finns bör det vara andra krafter som styr värderingarna t ex jämnåriga, föräldrar, skolan och samhället.
I vissa kulturer är t ex skönhetsideal men även andra ideal så starka att den som inte uppfyller dessa krav stöts ur gruppen och kan t o m dö ensamma.

Men att jämnåriga, föräldrar, skolan mm påverkar olika ideal betyder inte att media är utan skuld, skriver Popenoe.

Så hur stor är då medias skuld hos oss i det s k västerlandet? För några år sedan när Irak-kriget bara började fanns en skämtteckning av fem stridsvagnar i öknen. Fyra stridsvagnar bar de allierade länders flaggor och den femte av CNNs flagga. Skämttecknaren ville på detta sätt visa att krig också utkämpas av media som förmedlar olika vinklar och perspektiv. I den senaste konfliken i Georgien har vi också upplevt den gamla sanningen att sanningen är den första som försvinner i ett krig. Oerhört svårt att veta egentligen hur många döda och sårade som finns, hur långt olika militär har avancerat mm mm.
Stridande parter i utdragna konflikter som Mellanösternkonflikten kämpar även på det s k PR och media området att förmedla sin speciella bild av konflikten. Vad är sant och vad är inte sant?

När det gäller konflikter i världen så kan man nog med säkerhet säga att istället för personlig erfarenhet så serveras medborgaren i samhället en bild av media. Man kan självklart också läsa böcker, slå på en internationell nyhetskanal, lära sig olika språk mm men de allra flesta i Sverige nöjer sig nog med svensk media som en slags auktoritet som föremedlar Sanningen eller rättare sagt en viss sanning.
Om media har sådan stor makt inom politik och internationella konflikter, varför är denna påverkan och makt mindre när det gäller t ex skönhetsideal?

Om man tänker på hur viss media månad efter månad, år efter år, hamrat in budskap om viktnedgång eller hur man ska hålla sig ung, så borde väl detta ha någon slags effekt på människors uppfattning om idealvikten? När det gäller t ex medicin och hälsa har jag genom åren gång på gång förvånats över medias makt att påverka folks inställning och värderingar. Många har media som någon slags ”objektiv referens” av vissa data, andra ger journalister och redaktörer priser i för att man bevakat vissa medicinska områden och ytterligare andra tar faktisk upp en artikel i media som om den hade någon slags vetenskaplig status trots att den skrivits av en journalist som inte behövt få sin artikel bedömd av andra journalister innan publicering. Forskningsartiklar bedöms som bekant av kollegor innan de godkänns för publicering i vetenskapliga tidskrifter.

Anders Björnsson har i ett antal år, med bl a epidemiologiska studier som stöd, att media bidrar eller t o m skapar självmordsepidemier när man glorifierar vissa personers självmord (se t ex självmordsjournalistik

Säkert är det svårt att sortera ut medias del i påverkan på våra värderingar som skapas av många faktorer. Men i och med att media tagit så stor plats i våra hem och är i många hem den enda informationen man får, så verkar det märkligt om inte medias roll är (mycket) stor i vissa frågor.

Frågan är då också om media själva inser sin makt och ansvar ? Tyvärr verkar många i media se sig
själva som offer och inte som personer med stor makt att nå hundratusentals människor med sina artiklar och nyheter. En sådan inställning är tyvärr ganska så kontraproduktiv.