Detta var rubriken på en artikel som publicerades i tidningen Corren för mer än ett år sedan. I den artikeln intervjuas antropologen Rebecca Popenoe som bl a sa att det inte enbart är medias fel att så många eftersträvar ett skönhetsideal att bl a vara vackra och smala.
Popenoe pekar på att man bl a i Niger har skönhetsideal trots att man inte har media. Men där finns ”skönhetsideal, om än precis de motsatta mot våra.”
Så bl a skönhetsideal finns inom alla kulturer men de ser annorlunda ut. Där inte media finns bör det vara andra krafter som styr värderingarna t ex jämnåriga, föräldrar, skolan och samhället.
I vissa kulturer är t ex skönhetsideal men även andra ideal så starka att den som inte uppfyller dessa krav stöts ur gruppen och kan t o m dö ensamma.
Men att jämnåriga, föräldrar, skolan mm påverkar olika ideal betyder inte att media är utan skuld, skriver Popenoe.
Så hur stor är då medias skuld hos oss i det s k västerlandet? För några år sedan när Irak-kriget bara började fanns en skämtteckning av fem stridsvagnar i öknen. Fyra stridsvagnar bar de allierade länders flaggor och den femte av CNNs flagga. Skämttecknaren ville på detta sätt visa att krig också utkämpas av media som förmedlar olika vinklar och perspektiv. I den senaste konfliken i Georgien har vi också upplevt den gamla sanningen att sanningen är den första som försvinner i ett krig. Oerhört svårt att veta egentligen hur många döda och sårade som finns, hur långt olika militär har avancerat mm mm.
Stridande parter i utdragna konflikter som Mellanösternkonflikten kämpar även på det s k PR och media området att förmedla sin speciella bild av konflikten. Vad är sant och vad är inte sant?
När det gäller konflikter i världen så kan man nog med säkerhet säga att istället för personlig erfarenhet så serveras medborgaren i samhället en bild av media. Man kan självklart också läsa böcker, slå på en internationell nyhetskanal, lära sig olika språk mm men de allra flesta i Sverige nöjer sig nog med svensk media som en slags auktoritet som föremedlar Sanningen eller rättare sagt en viss sanning.
Om media har sådan stor makt inom politik och internationella konflikter, varför är denna påverkan och makt mindre när det gäller t ex skönhetsideal?
Om man tänker på hur viss media månad efter månad, år efter år, hamrat in budskap om viktnedgång eller hur man ska hålla sig ung, så borde väl detta ha någon slags effekt på människors uppfattning om idealvikten? När det gäller t ex medicin och hälsa har jag genom åren gång på gång förvånats över medias makt att påverka folks inställning och värderingar. Många har media som någon slags ”objektiv referens” av vissa data, andra ger journalister och redaktörer priser i för att man bevakat vissa medicinska områden och ytterligare andra tar faktisk upp en artikel i media som om den hade någon slags vetenskaplig status trots att den skrivits av en journalist som inte behövt få sin artikel bedömd av andra journalister innan publicering. Forskningsartiklar bedöms som bekant av kollegor innan de godkänns för publicering i vetenskapliga tidskrifter.
Anders Björnsson har i ett antal år, med bl a epidemiologiska studier som stöd, att media bidrar eller t o m skapar självmordsepidemier när man glorifierar vissa personers självmord (se t ex självmordsjournalistik
Säkert är det svårt att sortera ut medias del i påverkan på våra värderingar som skapas av många faktorer. Men i och med att media tagit så stor plats i våra hem och är i många hem den enda informationen man får, så verkar det märkligt om inte medias roll är (mycket) stor i vissa frågor.
Frågan är då också om media själva inser sin makt och ansvar ? Tyvärr verkar många i media se sig
själva som offer och inte som personer med stor makt att nå hundratusentals människor med sina artiklar och nyheter. En sådan inställning är tyvärr ganska så kontraproduktiv.