Läste i dagens Expressen ett inlägg av Joakim Nilsson Frilansjournalist där han bl a skriver följande om den svenska bevakningen av amerikansk utrikespolitik ”Svensk utrikesrapportering befinner sig i ett undantagstillstånd. Ingen annanstans kan svenska journalisters värderingar stå oemotsagda under förespeglingen att de utgör en objektiv analys. Utrikeskorrespondenter skapar lätt ett informationsoligopol där man bekräftar varandras världsbild.
För svenska nyhetskonsumenter är det näst intill omöjligt att verifiera den information som presenteras” Jämför denna situation med medicinjournalistiken. Idag t ex publicerade både Svd , TT och Dagens Medicin samma medicinska nyhet om en studie som visade att ett blodfettmedel (Ezetrol) visserligen sänker det onda kolesterolet men har samtidigt ingen effekt på blodkärlsväggarnas tjocklek (ett kliniskt tecken på åderförkalkning). Detta är således en stor negativ studie som journalister i svensk media slår upp stort. Varför slå man gärna upp negativa kliniska studier inom t ex läkemedel medan i andra fall man utan tveksamhet höjer samma läkemedel till skyarna? Finns det verkligen inga andra perspektiv eller vinklar i svensk dags- och kvällspress när det gäller medicinsk journalistik än svart och vitt ? Var finns alla färgnyanser mellan svart och vitt? Särskilt som man vet att den senaste stora kliniska studie som publiceras inte är sista ordet i en forskning som pågått länge och kommer att pågå länge. Varför finns så lite balans i rapporteringen av medicinska studier?