För ett par dagar sedan besökte den berömda filmstjärnan Sharon Stone Sverige och Karolinska Sjukhuset (KI). KI skickade ut ett pressmeddelande om ett symposium som skulle handla om ”Global Hälsa”. Detta fenomen, med celebriteter eller filmstjärnor som bedriver marknadsföring och PR för en ”god sak” är något som började i USA för mer än 20 å sedan.
President för KI, Professor Harriet Wallberg-Henriksson berättade att hon hade träffat Sharon Stone i New York för ett tag sedan och intresserat Sharon för att besöka Karolinska. Wallberg-Henriksson uttryckte sin oerhörda glädje och förtjusning över att Sharon Stone verkligen kom. Denna förtjusning bekräftades av ett pressuppbåd som nästan översteg medias intresse för Nobelpristagarna; en media som kanske aldrig skulle kommit att lyssna på AIDS eller malaria om inte filmstjärnan Stone kommit?
Webfinanser
DN,
SvD,
Dagens Medicin,
Expressen,
SvT

Salen, Nobelforum, den oerhört seriösa byggnaden där man bl a beslutar om Nobelripset i medicin och fysiologi ansågs som det adekvata stället för symposiet med Sharon Stone. Salen blev snabbt fylld av människor och journalister med kameror värda en Oscars-utdelning som fortsatte att knäppa med sina dyra kameror även efter att ha blivit tillsagda att sluta knäppa bilder av Sharon Stone. Klädd i elegant men diskret svart dress (svårt att se varumärket) började Stone berätta om sitt nu över 20 år långa frivilliga arbete som ambassadör för den amerikanska aidsorganisationen Foundation for aids research (Amfar).

Stone började med att berätta om sin syn på denna jord utan ”gränser eller färger (dvs raser)”. En jord som nu står inför en världskris, bl.a. AIDS men även vatten och mat för alla. Vad är svaret på denna världskris? Vetenskap, vetenskap och åter vetenskap. Enligt Stone är Vetenskap samma som Förlösningen dvs den ska befria oss från allt ont. Det är vårt ”förnuft” som ska segra och visa oss att vi alla ”kan leva i fred”.

”Fred” för Stone innebär allt dvs från att källsortera glasflaskor till att ”få gamla skor till hennes barn”. Detta med att få skor var något som verkligen berörde Sharon Stone som berättade att hon har inte tid att ständigt handla skor för sina tre barn som växer hela tiden. Då är det underbart med en granne som ger en ” påse gamla skor” till Sharons barn.

Jag vet inte hur mycket Sharon Stone tjänar, var hon bor och hur hon lever. Men jag misstänker att tillgången på skor inte tillhör något särskilt ouppnåeligt för Sharon Stones ekonomi. Men detta är kanske inte poängen. Poängen är kanske att människor dvs grannar bryr sig om varandra, även där Stone bor. Att detta väcker glädje hos Stone är kanske symtomatiskt på att man även i hennes kretsar är i behov av uppskattning och medmänsklighet. Förvåningen kommer väl av att man egentligen inte har behov av ”gamla skor” utan just av att grannar bryr sig om varandra, något som tyvärr är ganska så sällsynt i våra breddgrader.

Sharon Stone kom till KI som en budbärare för alla dessa positiva egenskaper, för fred, medmänsklighet, hjälp till de cirka 30 miljoner som drabbats av AIDS i Afrika söder om Sahara. Och visst har den organisation som Stone arbetar för, Amfar, samlat ihop över 1, 5 miljarder svenska kronor (260 miljoner dollar) sedan man startade verksamheten 1985.

Om allt var så bra, varför klingar det hela lite falskt? Kan det vara för att en filmstjärna som Sharon Stone verkar existera i sin egen filmvärld, åker runt i världen, predikar sin frälsningslära, samlar in pengar trots att hon säkerligen burit och berörts av döende barn i Afrika? Som den smarte ambassadör som Stone är upplyser hon oss om att hon bara för några veckor sedan lyckades i filmfestivalen i Cannes få ihop ytterligare 10 miljoner dollar för att bekämpa AIDS.

Stone sammanfattade sin 20-åriga verksamhet med att berätta att hon tror på att om man bara är öppen och kommer med god vilja så kan man förändra verkligheten. Hon nämnde en erfarenhet med visumproblem i Dubai som lämnat starka intryck. Men Sharon Stone är inte ”vem som helst” och minst av allt en människa som t ex lever i Nairobis slum. De människor som Sharon försöker hjälpa har inga som helst möjligheter att påverka myndigheter eller samla ihop 10 miljoner dollar. På en direkt fråga om varför Sharon Stone just arbetar med AIDS svarade Stone proffsigt och intetsägande flummigt med att ”AIDS-projektet VALDE mig”. Detta innebär att ”ödet” eller någon starkare kraft (Gud?) valde ut Sharon Stone till denna uppgift. Med amerikansk slang skulle man vilja säga till Sharon Stone ”get a life” eller ”get real”. Men detta är kanske för mycket begärt av en Hollywood-stjärna?

Sharon Stones konstgjorda filmverklighet kom särskit starkt fram vid jämförelse med professor Staffan Bergströms föredrag som handlade om hur myndigheter överallt inte hade uppfyllt de mål, Millennium Development Goals, som FN satte upp år 2000 när man bestämde att minska dödligheten hos kvinnor i t ex Afrika. Detta har inte skett trots att det finns både metoder och resurser att verkligen få ner barnadödligheten. Bergström citerade en berömd egyptisk gynekolog, Mahmoud Fathalla som lär ha skrivit att huvudorsaken till mödra- och barnadödligheten är att vi inte värderar kvinnors hälsa som kostar mer än det smakar.

Bergström citerade en kanadensisk forskare Susan L Erikson som i sin Lancet-artikel (The Lancet 2008; 371:1229-1230) skriver ett vi lever i en värld med ”health outcomes that money will not be able to buy, because powerful nations actively pursue foreign-policy agendas detrimental to health”. Erikson föreslår förebyggande av sjukdom genom att påverka internationella handelsavtal så att miljoner människors föda säkerställs, att man har så mycket kunskap om världens finanser att man kan ändra på de stora världsorganisationerna lånebestämmelser som bidrar till ojämlik hälsa i världen, att man stiftar lagar om mänskliga rättigheter, t ex mot staters rätt att skydda sina egna medborgare när det är staten själv som bidrar till folkets lidande.

Problemen med mödra- och barnadödlighet är att den funnits i t ex Afrika innan AIDS upptäcktes och dödar mer människor än AIDS. Men mödra- och barnadödlighet har ingen kändisorganisation bakom sig som åker runt i världen och samlar in pengar. Man har ingen Sharon Stone, Madonna eller Angelica Jolie/Brad Pitt som ”marknadsför” och gör PR för bekämpandet av detta
Bergström ville diplomatiskt nog inte framställa någon ”tävling i lidande” mellan de olika sjukdomarna men nog jämför man mellan AIDS, malaria, pneumoni och mödra- samt barnadödlighet i en värld med begränsade resurser.

Varken insamlade pengar eller vetenskap är den frälsande lösningen på AIDS eller andra sjukdomar som drabbar vissa delar av världen. Vetenskap kan föreslå metoder och planer och ställa upp olika planers nytta och kostnader mot varandra. Men besluten i demokratiska länder beror till syvende och sist på de värderingar och trosföreställningar som man har om vilken slags värld man vill leva i
Sharon Stones pseudoverksamhet tar bort fokus från de verkliga problemen och deras lösningar i världen. Denna stjärnteater vill få oss att tro att bara vi blir mer medvetna om sjukdomar i t ex Afrika, samlar in tillräckligt med pengar och satsar på vetenskapliga lösningar så kommer allt att gå bra. Men både pengar, resurser och vetenskap finns redan om man väljer att prioritera kvinnors och barns hälsa i Afrika. Det som saknas är politisk vilja! Möjliga reella lösningar på världskrisen beror inte på fler stjärnteater eller cirkus utan ligger mycket högre upp hos makthavare och internationella organisationer.

Det hjälper inte heller att Karolinska Institutet, Professor Harrie Wallberg-Henriksson och medarbetare, tillsammans med press och media spelar med i Sharon Stones film eller stjärncirkus.
De svenska forskarna som gav mycket förtjänstfullt sina korta vetenskapliga föredrag, professorerna Staffan Bergström, Birgitta Henriques, Mats Wahlgren och Kristina Boliden, kom tyvärr i skymundan för pressens intresse men representerar den del av verkligheten som Sharon Stone tydligen saknar.