Nyligen slog Dagens Nyheter upp en artikel som baseras på en bok med rubriken ”Salvekvick och kvacksalveri. Alternativmedicin under luppen” eller på engelska ”Trick or Treatment? Alternative Medicine on Trial”.
När jag sökte efter den engelska rubriken fick jag upp inte mindre än 110 000 länkar på google. Med tanke på att boken av Singh och Edzard knappt har ett år på sig så har författarna tydligen slagit på en öm punkt som nu också Dagens Nyheter skriver om.
Men vad ska man säga om rubriken ”œAlternativmedicin mest bluff” som mer är ett påstående än en fråga?
Singh är en forskare och Ernst Edzard är professor sedan 1993 inom komplementär medicin. De har gått igenom 40 s.k. alternativa behandlingar på jakt efter bevis att de fungerar och funnit att en del fungerar, en del är tveksamma och en del fungerar inte.
Edzard som själv i över 40 år sysslat med s.k. alternativ medicin kanske kommit till en punkt där han ville rannsaka sitt yrke och s a s skilja på ”œfriska äpplen” från ”œruttna äpplen”? Det intrycket får man i alla fall om man läser Sten Erik Jensens referat i Dagens Medicin om en temakväll på Svenska Läkaresällskapet nyligen. Intet ont i detta, det finns ett antal professorer och läkare som gjort samma sak för den konventionella medicinen. För visst är det så att bra, mindre bra och rent av dåliga behandlingar finns både inom den s.k. alternativa som den konventionella medicinen.
I en av de 110 000 länkarna fann jag i en recension denna mening; ” Shapiro is a journalist, Singh and Ernst are scientists and their mainly dismissive conclusions are based on extensive, though bizarrely unfootnoted, research. In tones of quiet fury, they demolish the claims of acupuncture, chiropractic therapy (”™there is no logical, rational or scientific reason why manipulating a patient”™s spine should treat, for example, allergies”™) and homeopathy” Two things are notably lacking: an acknowledgement of the problems of funding adequate trials and a discussion of the equivalent risks and inadequacies of conventional medicine. Though extensively tested, pharmaceutical drugs are scarcely devoid of side effects, and patient dissatisfaction with their treatment options is one of the many reasons why alternatives have become so popular”
Tro och vetande
En fråga som ställer sig är då varför Singh och Edzard och Dagens Nyheter måste ta till argument som ologisk, ovetenskaplig och irrationalitet när de kritiserar användningen av alternativa metoder som inte har bevis för att de fungerar? Dagens Nyheter går ett snäpp till och kallar vissa s.k. alternativa metoder rent och slätt för bluff.
Låt oss anta att vissa personer använder alternativa metoder på grundval av deras tro men att det inte finns tillräckliga bevis för att de verkligen fungerar. För det första kan man fråga sig varför det inte finns tillräckliga bevis? Är det kanske så att många alternativa metoder och medel inte har copyright och ingen är därför intresserad av att bekosta stora kliniska studier för att undersöka dessas eventuella effekt eller ingen effekt? Nyligen fick jag höra att t ex omega 3 eller ”œkapslar med fiskolja” är det naturmedel som säljs mest i t ex Sverige, över 300 miljoner/år? Inte konstigt då att det finns ett antal studier som bevisar dess effekter.
I brist på vetenskapliga bevis tar många människor alternativ behandling på grundval av deras tro. Denna tro kallas då för ”œbluff”. Men vad ska man då säga om t e x självskattad hälsa som är ett mått på känslan att vara frisk. i kliniska studier är detta mått kanske den bästa prediktorn för verkliga hälsa eller känslan att vara frisk. Detta kan liknas vid TRON d.v.s. miljoner människor TROR på religiösa urkunder och på profeter utan att man behöver ha ”saklig information”, ”fakta”, osv. Miljoner människor tycks må bra av en sådan TRO (”tro ger styrka” men är detta då en ”bluff” också (enligt Dagens Nyheters artikel)
Vän av ordning säger då att man måste skilja på tro och vetande. Men är inte begreppet ”självskattad hälsa” likt o tro, ett vetande som ligger mellan tro och vetande? Mellan vetenskap och beprövad erfarenhet?
Sist i DN-artikeln citerar journalisten Anna Bratt, Simon Singh” – Man kan ju tycka att om patienten blir frisk så är ju placebo¬behandlingar bra. Men de bygger på lögner, är dyra och hindrar patienten från att få en verkligt verksam behandling av läkare. Det kan skada patienten, säger Simon Singh”
Men vad händer om läkaren använder metoder som också har mer biverkningar än nytta?
Några av alternativmedicinens behandlingar har inga effekter för att de inte blivit ordentligt testade, vissa av den konventionella medicinens medel har blivit oerhört mycket testade och de har heller ingen effekt eller mer biverkningar än effekt. Ta t ex statinerna mot kolesterol som vissa säger endast är ett surrogat mått för hjärtkärlsjukdom och som har skrivits till miljoner patienter, till vilken effekt? eller ta anti-depressiva medel som i ett antal studier inte har större effekt än placebo men mer biverkningar.
Den konventionella medicinen är, liksom den alternativa medicinen, inte heller fri från läkemedel som inte fungerar eller ger för stora biverkningar. Är då den konventionella medicinen ”œmest bluff”? Dagens Nyheters rubrik är åter gravt missvisande.
Vår syn på vetenskap
Bruce Lipton, forskare, har skrivit en annan bok ”The biology of belief” där han argumenterar mot det vetenskapliga dogmat att det är endast våra gener som styr. Detta är både fel och ganska så enkelspårigt, skriver Lipton. Gener agerar inte i ett vakuum utan det måste också finnas något som reglerar genernas aktivitet förstås. Det kommer alltså hela tiden signaler från cellens membran som förmedlar dessa signaler från yttervärlden d.v.s. utanför cellerna. Dessa signaler reglerar genernas aktivitet. Dessa signaler kan vara neurotransmittorer, hormoner, tillväxtfaktorer men även andra slags energier och varför inte då också våra tankar?
Vetenskap och dess teorier och fakta har inte alltid ansetts som det enda sanna kriteriet på kunskap.
En författare och filosof, Stephen Toulmin, sätter gränsen runt 1600-talet när bl a Galileo, Descartes och Hobbes försköt andra sätt att ha kunskap på än de rent matematiska, logiska och rationella argumenten som byggde på fakta. Denna syn växte sig allt starkare på 17 och 1800-talet när s.k. naturliga vetenskaper (”natural science”) fick enorm prestige och underkände all kunskap som inte kunde reduceras till naturlig vetenskap.
Toulmin refererar bl a till Thomas Kuhns bok ”The Structure of Scientific Revolutions” där Kuhn visar att vetenskapen utvecklar i drastiska steg (revolutioner) som kan föda en helt ny teori samtidigt som man förkastar den gamla teorin. En syn som tydligt visar att inte heller vetenskapliga fakta är universellas sanningar som gäller i all evighet.
Toulmin argumenterar för att vi åter ska erkänna mått som ”självskattad hälsa” liksom våra egna och andras beprövade erfarenheter som en slags kunskap som inte är sämre än de bevis och fakta som fås via vetenskapen. Han skiljer på den vardagliga erfarenheten av ”var och när”, ”här och nu” eller ”där och då” och teoretiska abstraktioner som kräver att de ska gälla alltid och överallt ”“ och därmed inte ”någonstans speciellt” som filosofen Thomas Nagel uttryckt.
”Självskattad hälsa”, ”placebo” är mått som i många studier har ganska stor eller lika stor effekt som det läkemedel man testar. Faktiskt räknar man att ca 30 % effekt av läkemedel beror på placebo. Skulle vi kunna använda placebo som behandling så skulle den säkert ha statistiskt signifikanta effekter och anses bygga på vetenskapliga bevis.
Missvisande rubrik
Rubriken ”Alternativmedicin mest bluff” som satts i Dagens Nyheter och anklagelsen att ett antal alternativa metoder är bluff på grundval av att de idag inte har bevis för att de fungerar slår tillbaka mot den konventionella medicinen där det finns ett ganska stort antal metoder som inte bygger på kliniska vetenskapliga studier som är gjorda enligt alla godkända rekommendationer . Om jag kommer ihåg rätt sa någon kunnig någon gång att bl a acetyl salicylsyra pga dess biverkningar aldrig skulle ha godkänts med dagens kriterier på läkemedel.
Hur många av dagens konventionella medicins metoder och behandlingar bygger på vetenskap? Hur många grundar sig på ”beprövad erfarenhet”? Är det i förhållande 20:80?
Men valet av rubrik och åsikter om Singh och Edzard är kanske typiskt för Dagens Nyheters vetenskapliga redaktion som tydligt och klart sagt att de ser sin uppgift att förmedla mer vetenskapliga baserad kunskap och nyheter (”den bästa”) än någon annan medicinsk kunskap.
Denna överdrivna tro på vetenskapen liknar tyvärr alltför mycket försöket att ”bli heligare än påven” och bådar inte gott för accepterandet av olika slags kunskap.
Jag har bara läst Singhs och Ernsts bok på engelska och kan hålla med om att den är skriven i en ganska hätsk ton – men vad den gör (vilket jag hittills inte har sett i liknande literatur) är att klart och tydligt ange från vilken vinkel man skriver. Och förklara grunderna för denna vinkling (här den vetenskapliga) – vilket faktiskt överlåter till läsaren att utifrån boken som helhet ta ställning till presenterade resonemang utan behov av annan kunskap/erfarenhet.
Boken är skriven av två med ”konventionell akademisk” bakgrund och är väldigt kritisk, men klargör samtidigt hur den vetenskapliga metoden är använd för att utvärdera användbarheten av de fyra huvudterapierna som presenteras i boken (akupunktur, homeopati, kiropraktik och ”herbal medicine”). De fördömmer sålunda terapierna för att de saknar vetenskaplig grund och lämnar det upp till läsaren att bestämma om man vill hålla sig till vetenskap eller (lite för provocerande benämning, men ändå) ovetenskap. Jag har under mina sju år inom området sällan hittat en så transparant framställning från vare sig förespråkare eller belackare av ”alternativterapier”. Avsaknad av vetenskapliga bevis betyder inte per automatik avsaknad av effekt – men väldigt ofta att effekten är mycket kraftigt överdriven (och i min erfarenhet väldigt ofta ekonomiskt motiverad!).
Det finns dessutom fler och fler finansiärer av studier av alternativterapier – men väldigt ofta är dessa studier inte lika väl genomförda (se exempelvis utvärderingen av NCCAM-finansierade studier i USA) som för konventionella terapier. Ska vi inte ställa samma krav på konventionella och alternativa terapier när vi utvärderar dem?
Det finns säkert flera skäl varför alternativa metoder inte utsätts för samma utvärdering som konventionella terpaier. Fas I – IV kliniska studier är oerhört dyrt att genomföra och läkemedelsföretag brukar använda detta som ett argument för att de måste ta ut priser på sina läkemedel som kanske inte kostar mycket i själva produktionen. Men man talar om resaerch & development dvs utvecklingskostnader som nästan ingen alternativ terapi har råd med. Ett annat skäl är att det inte är slå lätt att utvärdera t ex akupunktur när man inte vet hur man mäter effekten. Yoga är t ex en metod som har hjälpt många men det är svårt att mäta specifika effekter av yoga och därför så saknas ”vetenskapliga bevis” för att Yoga är bra (trots att den har kanske + 1000 års historia i Indien). Det måste finnas en sponsor/intressent som ser potentialen att få vinst föratt hann ska satsa på s k kliniska studier. Den alternativa marknaden är mycket brokig och trots att man gärna vill ha kliniska studier bakom sig så finns där inga klara producenter som t ex läkemedelsföretag.
Dina jämförelser med religion är ju fullkomligt idiotiska. Religion är en tro, och utger sig inte för att ge ett resultat.
Metoder som utger sig för att kunna ge resultat utan att kunna bevisa är det som vanligtvis kallas för bluff.
Din diskussion kring placebo är också ganska omogen. Placebo är vetenskapligt bevisat.
Generellt verkar du ha ganska låg respekt för vetenskapen, vilket oftast tyder på okunskap. Vetenskapen kan inte bevisa att saker inte fungerar, vilket också är dess styrka. Vetenskapen kan bara visa att saker faktiskt fungerar.
Valet mellan en statistiskt bevisad effekt och en enbart påstådd effekt bör ju därmed vara ganska enkelt.
Likheten mellan religiös tro och tro på alternativa metoder som inte har bevisad vetenskaplig effekt är att många människor, kanske de flesta av oss, mer handlar efter vår TRO än efter vetenskapliga sanningar. Religion liksom vissa alternativa metoder som ”inte kan bevisas” är således ”bluff” (enligt Frans) dvs miljarder människor lever på en bluff. Tur är det då att Frans vet vad som är sanning.
En tanke till; om nu INTE placebo hade bevisats i prospektiva randomiserade dubbel-blinda studier så hade den enligt Frans inte funnits. Men det stämmer inte; placebo som fenomen som tydligen påverkar de flesta kliniska studiernas resultat till ca 30% existerar även om inte vetenskapen bevisat den!
Om man gör en klinisk studie med alla bra kriterier som visar att produkten X inte är bättre än placebo så har väl den medicinska vetenskapen åtminstone visat att produkten X inte fungerar. Varför skulle då vetenskapen inte lika gärna kunna visa att saker inte fungerar som att dom fungerar? har jag missat något?
När man talar om statistik som ett mått på sanningen så tänker jag på ett välbekant ordspråk ”Det finns tre slags lögn: lögn, förbannad lögn och statistik” som tydligen hänvisas till Mark Twain (1835-1910)
Du kan ju fundera på varför Jesus drev ut månglarna ur templet
Kanske för att de lurades, sålde utspätt vatten och falska förhoppningar.
Intressant att den Jesus som tydligen inte tyckte om falska förhoppningar mm i templet själv inte verkade ha några problem att utföra mirakel till höger och vänster, ”Ta din säng och gå”, vakna upp från de döda mm. Men Jesus levde kanske för 2000 år sedan – jag skulle tvivla på ganska mycket av vad som står eftersom man inte har några säkra, ”vetenskapliga” källor till kunskapen utan endast vad vissa personer tycker, personer som skrev ner SIN historia av Jesus för SINA syften, ibland hundratals år efter själva händelserna. Vi vet alla hur svårt det är för ögonvittnen att komma ihåg detaljer och händelser, hur oändligt mycket svårare måste det inte vara 100 eller 300 år efteråt?
Får man kalla vad som helst en fungerande behandling?
När man vetenskapligt utreder huruvida en behandling fungerar försöker man först, på alla möjliga sätt man kan komma på, bevisa att den INTE fungerar. Om man, efter flera års upprepade experiment, när man gett tid till att låta allmänheten och andra forskare granska resultatet, fortfarande inte lyckats MOTBEVISA att behandlingen fungerar konstaterar man att den antagligen fungerar.
Vad gör alternativmedicinen för att bevisa att den fungerar?
Riktig arrogans är att hävda att någonting fungerar, utan att egentligen kunna bevisa att det gör det.
Rekommenderat material: http://www.youtube.com/watch?v=OKdG7yGi0KA
Medicinska auktoriteter använder uttrycket ”vetenskap och beprövad erfarenhet” om olika produkter som har anspråk att fungera. Vad menas med ”beprövad erfarenhet” ? Är inte ”beprövad erfarenhet” allas våra erfarenheter dvs jämförda och vägda erfarenheter vägda mot tidigare erfarenheter? I så fall räcker det med våra och andras beprövade erfarenheter för att en viss produkt fungerar. Detta räcker tydligen som ”bevis”. Men miljoner flugor kan ha fel och miljoners ”beprövade erfarenheter”kan vara fel.
I filmen på youtube som du hänvisar för talar personen emot vad han kallar ”pseudovetenskap” dvs att hävda t ex en behandlings effekter utan tillräckilga bevis för detta. Frågan uppstår då vilka slags bevis som vi kräver för att säga att behandlingen fungerar eller ej? Vissa tycker att det endast är vetenskapen som ge tillräckliga bevis och andra tycker att det räcker med ”beprövade erfarenheter” (som inte behöver vara bluff).
Jag har tidigare skrivit om självskattad hälsa som enligt vetenskapliga studier korrelerar bäst med verklig hälsa se http://www.nymedicin.com/blogg/?p=9. Självskattad hälsa är inte vetenskap utan beprövad erfarenhet dvs i andra ord ”inbillning”. Inbillar man sig att man är frisk så är man det, trots alla medicinska tecken på att man är sjuk, Inbillar man sig att man är sjuk så är man det trots att det finns inga ”objektiva” tecken på sjukdom. Vad är ”bluff” och vad är ”sanning” när man talar om självskattad hälsa eller inbillning?