I sin krönika och kommentar till årets Nobelpris börjar Karin Bojs med följande heja, heja fras: ” Det blev storslam till Japan och Frankrike i år. Tre Nobelpris till vardera landet!”

Storslam? Nobelpris? Talar Bojs här om Olympiska Spelen, eller vad?
Det hela blir inte bättre med analysen ”Japanerna lär jubla nu, när de har lyckats få en kemipristagare, två japanska fysikpristagare och en tredje fysikpristagare som visserligen är amerikansk medborgare nu, men född och uppvuxen i Japan”. Detta är något som som sportjournalister brukar analysera dvs att sportsmän tävlar för ett land men är född och uppvuxen i ett annat land..

Tydligen anser Bojs att Nobelpriset är något som respektive nation bör jubla för. Precis som man gör i sportsammanhang.

Men forskningen är ju internationell och forskare samarbetar med varandra över gränserna. Forskningen väsen är samarbete, så varför tar Bojs upp det nationalistiska perspektivet?

Kanske för att Nobelpriset har (för Bojs) sådan oerhört lyskraft (”lysande hjärna”) att även Sverige och Dagens Nyheter ska få lite av stjärnglansen?

Regnbågshjärnan

” Regnbågshjärnan”, är en helt fantastisk symbol för den biomedicinska forskningen” skriver Bojs. Fantastisk eftersom den är vacker. Intressant i sammanhanget är att forskare inom fysik, och säkert inte bara fysik, mer gillar vackra, symmetriska teorier än fula, asymmetriska (Bengt Gustafsson, professor i astronomi, Uppsala Universitet). Men vem har sagt att det som i våra ögon är vackert och symmetriskt är en bättre symbol för den biomedicinska forskningen än något fult och asymmetriskt?

Forskningen ska tydligen inte bara vara spjutspets utan även vacker”¦..

Spå priset

Sedan kommer lite om vem som bäst kunde förutsäga Nobelpriset. Tillbaka till sporten; vem kommer att vinna 100 m loppet? Vem tippade segraren? Passar inte detta bättre i sportsidorna på DN eller melodifestivalen där man ständigt tippar segrare? Men när det gäller vetenskap och forskning?

Men någonstans verkar tävlingsmomentet dvs att presentera den ”bästa världsforskningen” vara en av de ambitioner som Dagens Nyheters vetenskapsredaktion verkar vilja följer?

Intressant också att Bojs här lyfter upp ”kollegorna i vetenskapsradion” som duktiga tippare.

Det är känt att journalister också inom vetenskap sneglar på varandra för att se vad de har skrivit. Sålunda scannar man varje morgon alla stora media för att detta ska bestämma vad man ska skriva om och vad man inte ska skriva om. Man vill gärna vara först med sin vetenskapliga nyhet. Men hur rimmar detta med forskningens väsen dvs den forskning man ska bevaka? Forskningen är en oerhört långsam process som hela tiden testas och åter testas. Hela tiden kommer resultat som efter en tid som ibland är ganska lång, komma fram till en teori som bäste beskriver resultaten. Alla andra små teorier förkastas till förmån för en enhetligare teori. Som i sin tur kan förkastas om tillräckligt starka resultat presenteras.

Men när journalister mer sneglar på varandras nyheter för att komma först så är urvalskriteriet inte ”spjutspetsforskning” eller den mest läs- och nyhetsvärda forskningen utan det hela beror på vad kollegor skriver.

Så får svensk media en likriktning där alla antigen skriver om samma nyhet eller ingen gör det.

Volvo

Hos Bojs står det helt klart att det är klimatfrågan som är Volvos problem. Helt klart därför att hon drivit klimatfrågan i DN i många år. Men är detta verkligen sant?

Volvo säger att de inte tänker sälja T6:an i norden för att den inte är tillräckligt miljövänlig. Men andra kommentatorer menar att Volvos problem inte ligger i att de saknar små miljövänliga bilar. Problemen är mycket djupare än så, t ex motorer och växellådor jämfört tyska och japanska konkurrenter.

USA är Volvos största marknad och där tänker inte Volvos konkurrenter på ordet ”miljöbil” så varför skulle detta vara ett så stort problem för Volvo i Norden? Att dra ner CO2-utsläppen i Norden litet hjälper inte. Det är utsläppen av t ex Volvo i USA, Japan och Kina som är större bov.

Men i Bojs värld så är den skyldige Volvos ledning som inte följt ”vetenskapen”. En ”vetenskap” som förordar miljöbilen som lösning på alla Volvos problem. Men denna verklighetsbeskrivning ifrågasätts av många. Hör det då inte till en journalists skyldighet att presentera bägge sidor av en kontroversiell nyhet? Nej, tydligen inte.

Har man kört sin klimatlinje i ett antal år så är det den som ska vecka efter vecka bankas in i folk och inga andra perspektiv. Så får vi en likriktning i svensk media som vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år, indoktrineras i folks ”lysande hjärnor” så att vi till slut sväljer detta med huller och hår.

Borde inte ett minimalt krav vara att journalister som själva inte har en aning i sakfrågan, tar upp olika åsikter och ger ett balanserat intryck av en kontroversiell fråga?