I sin krönika ondgör sig Karin Bojs över vad hon påstår vara ministerstyre i den nya budgetpropositionen. Bojs tar upp frågan om stamceller och skriver sedan:

”När ett forskningsområde blir väldigt modernt flockas charlataner och opportunister”, och ger på detta ett exempel från henne själv när hon skriver i en annan mening ”jag som nog är den svenska journalist som har skrivit allra mest om sådana celler”

Så ett populärt forskningsområde får både pengar och drar till personer som fuskar men det gör inte medicinjournalismen?

Bojs anklagelse gör sig bättre om den riktas mot den genre hon själv företräder, den medicinska och vetenskapliga journalistiken.

Därför att när bl a stamceller blev populära så började Dagens Nyheter med Karin Bojs att skriva massor med artiklar om detta. Varför? Jo, eftersom området blev så hett och populärt.

Men det är alltid lättare att anklaga andra än att se sig själv i spegeln.

”SJÄLVKLART SKA skattebetalare få ställa krav på forskningen, bland annat på kvalitet och prestation. Vi kan inte bara hinka ut en massa pengar på forskare som lullar runt med precis vad de känner för”, fortsätter Bojs

Återigen kan man använda samma ord för medicin och vetenskapsjournalismen på Dagens Nyheter. Självklart måste läsarna få ställa krav på medicin- och vetenskapsjournalism, vi kan bara inte hinka ut en massa pengar och bidrag till en tidning som lullar runt med precis vad de känner för.

Men det är just vad DNs vetenskapsredaktion gör. Skriver precis om vad de vill, utan någon som helst kvalitetskontroll eller krav på prestation.

I andra länder finns en kritik mot medicin- och vetenskapsjournalistik men i Sverige lyser detta med sin frånvaro. Är det inte kanske mer angeläget att syna svensk medicinsk- och vetenskapsmedia mer än att syna myndigheterna?

Media anser sig ha rätt att agera domare, anklagare och försvarsadvokat när det passar och når miljoner läsare med sina budskap

Varför håller man sig inte med en egen intern utredare av kvalitet på medicinska och vetenskapliga nyheter på ett systematiskt sätt? Abdikerar man från detta så finns risken att ”andra aktörer tar vid i skildringen av verkligheten” och detta är ”värdefullt från samhällets synpunkt men riktigt illa för tittron till de etablerade medierna”