Journalister vill ofta hitta sk ”scoop” dvs vara först med olika nyheter. Så även inom medicin och kanske även vetenskapsjournalistik.

Men frågan är varför? Är det för att journalism idag är som en idrottstävling där det gäller att vara först med nyheter annars blir man besegrad av andra journalister? I sportsammanhang gäller det att vinna men inom journalism? Är det inte mening att journalister ska förmedla vederhäftiga och förhoppningsvis trovärdiga nyheter?

En av de heliga principerna bakom journalism är den s k objektiviteten eller ambitionen att belysa nyheter från olika håll, helst oberoende källor. Sanningen är som vi alla vet mycket svår att fånga men ett sätt är att förmedla olika åsikter som finns.

Hur rimmar den ambitionen men att vara först med nyheter?  Inte alls, utan stressen att vara först med nyheter ger sällan tid att kontakta och kolla oberoende källor.

Inom medicin vet man också att olika resultat av studier måste upprepas, ibland flera gånger, innan de kan accepteras.  Resultat från experimentella djurstudier eller tidiga kliniska studier kan komma att ändra sig när de väl upprepats . Vissa resultat försvinner medan andra håller sig och förstärks.

Man måste därför vara försiktig vid tolkning av medicinska resultat. Men media kommer ut varje dag (eller flera gånger per dag), eller varje vecka och då måste det finnas nyheter att publicera.

Tvingar detta fram ett tryck på att publicera sensationer och uppseendeväckande nyheter, också inom medicin och vetenskap? Men detta är vad allmänheten som läser tidningar och ser på TV vill, säger någon., annars skulle de inte köpa tidningar varje dag eller se på TV-nyheterna varje kväll.  Förvisso drivs media av utbud och efterfrågan som många andra verksamheter i samhället. Men är detta alltid önskvärt?

Inte så i dessa tider av ekonomiska problem där den s k alltför fria marknaden har lett att myndigheter och regeringar ska komma in och reglera det till synes fria utbudet (av lån) och efterfrågan (att tjäna så mycket pengar som möjligt).  Så varför inte också inom media?     

Redan idag styrs innehållet i media av redaktörer och andra som har bestämmanderätt över vad som ska publiceras och vad som inte ska göra det. De kan utan större problem välja att satsa på kvalitet istället för kvantitet och på seriösa nyheter istället för på sensationer.

Men håller kvalitet i vårt hårt pressade kommersiella klimat?  Är det inte välbekant att kvalitet är mycket smalt och uppskattas endast av ett fåtal?  Men inom andra breda områden så uppskattas kvalitet, t ex sport eller musik.  Där verkar folktrycket sätta målet att det är eftersträvansvärt att söka bli bäst i Sverige, Europa och kanske t o m världen.  Och blir en Björn Borg eller Birgit Nilsson världskända så har de satt Sverige på världskartan när det gäller tennis och opera.

Varför är det OK att satsa hårt på kvalitet inom t ex sport och musik men inte inom media?

Är det för att vi inbillar oss att det finns heliga värden att vara ”folkliga” och därför prioriterar kvantitet framför kvalitet?  Men uttrycker inte detta synsätt ett folkförakt? ”Folklig” innebär inte automatiskt att man är nöjd med en låg nivå. Tvärtom vill väl varje människa bli bättre och nå högre.

Har inte media och Public  Service ett folkbildningsansvar  som är viktigare än kortsiktiga kommersiella intressen? Hur kan man kräva av redaktörer att de ställer högre krav på sina journalisters texter?

Skall det behövas generationsskifte för att det ska komma ansvarsfulla redaktörer som kan ställe högre krav på journalister?

Eller så kanske vi alla är nöjda med den i tyvärr mångt och mycket befintliga medelmåttiga nivån där alla ska kunna allt och därför egentligen ingen ska kunna någonting överhuvudtaget? Valet är vårt.