Göran Rosenberg (GR) är en välkänd journalist som enligt min mening har skrivit intressanta texter.  Men även sådana vanligen pålästa personer kan säkert inte vara lika duktiga inom alla områden och en av dessa är, enligt vad jag tror, den senaste artikeln i Dagens Nyheter om ”jakten på det evidensbaserade”.

I denna artikel definierar GR först ”Placebo” som ” bevisligen verkningsfull medicin” som är ” resultatet av ett samspel mellan läkare och patient där patienten tror på läkaren och därmed på behandlingen”

Eftersom vi inte vet hur placebo fungerar så kan vi inte heller etablera ett ” allmängiltigt svar”, skriver GR, något som enligt GR är typiskt för Vetenskapen. Svårigheten att förklara placebo vetenskapligt, fortsätter GR, gör också att man idag inte kan utvärdera evidensbaserat vetenskapligt t ex placebo, homeopatiska preparat eller antroposofisk behandling.

Därför bär man inte heller förbjuda dessa behandlingar, skriver GR.

Vad är egentligen ”placebo”?

Enligt en översikt från den evidensbaserade medicinens tempel, Cochrane, har GR fel då forskarna drar slutsatsen att det inte finns något som heter placebo.Enligt översikten är placebo ett konstgjort begrepp som kommit fram som ett systematiskt fel i studierna eller beror på patienternas egen självläkande förmåga.

Kliniska slumpmässiga (randomiserade) studier jämför ofta effekt av aktivt läkemedel med ingen behandling/sockerpiller/placebo. Behandlingen med aktivt läkemedel kan då vara effektivare än alternativet som i de flesta studier också har effekt, som kallats för ”placebo”. Vill man ha ett värde av ”placebo” så skulle man jämföra den behandlingen med ingen behandling alls. Men sådana studier görs inte ofta eftersom de dels är mycket svåra att genomföra (bla därför att placebo=ingen behandling) och dels inte har direkt ekonomisk vinning som t ex ett läkemedel som kan säljas på marknaden.

Vid genomgång av de studier som har gjorts är författarna Hróbjartsson A och Gøtzsche PC slutsats att ”There was no evidence that placebo interventions in general have clinically important effects” .

Placebo kan då, enligt översikten, vara samma sak som ”natural course of the disease” eller en statistisk felkälla.

En sjukdoms naturliga utveckling kan vara beroende på kroppens egen självläkningsprocess.

Om det inte finns något som heter placebo faller GRs resonemang eftersom vi redan idag har viss kunskap om och kommer inom i en framtid att kunna forska fram mer och mer kunskap om kroppens egen självläkningsprocess.

Felaktig syn på Vetenskap

Vetenskap viker inte heller för komplexa sammanhang, som GR påstår, även då det finns okända faktorer.Enligt t ex Wikipedia så begränsas inte vetenskap av ”svårberäkneliga faktorer och omständigheter” utan av att man använder t ex övernaturliga förklaringar eller INTE utsätter förklaringarna för ”kritik, granskning och diskussion”.

Omvänt är vetenskap en metod att förklara fenomen med systematiskt och metodiskt inhämtande av kunskap som kan ”kritiseras, granskas och diskuteras” och  reproduceras.

Evidensbaserad medicin (EBM) är en process av systematisk sökning, värdering och användning av moderna forskningsresultat som grund för kliniska beslut. ”Moderna forskningsresultat” grundar sig på olika slags studier och inte enbart på s k randomiserade kliniska studier. Men det finns även andra delar i EBM, som t ex kommunikation mellan läkare/vårdgivare och patient,

Det finns olika bevisnivåer för evidensbaserade resultat beroende på vilka slags studier som man genomfört. Dessa är: starkt (evidensstyrka 1), måttligt (evidensstyrka 2) och begränsat (evidensstyrka 3) vetenskapligt underlag. Den fjärde kategorin avser antingen otillräckligt eller motsägande vetenskapligt underlag.

Argument för godkännande

Antroposofisk medicin och homeopatiska preparat har använts i många år och det finns ett antal kliniska studier genomförda även om man inte har genomfört randomiserade studier av varje preparat.Det finns bevisligen personer som tillfrisknat och mått bättre på antroposofisk medicin och homeopatiska preparat.

På liknande sätt finns det olika bevisnivåer för konventionell klinisk praxis (allopatisk medicin). Bevisnivåer som ibland står sig slätt när man möter den enskilde unike patienten som drabbats av sjukdom.

Vilka kriterier ska myndigheter då följa för att godkänna eller förbjuda vissa medicinska behandlingar och läkemedel/preparat?

Ställer man kravet av ett antal randomiserade kliniska studier så kommer ett antal behandlingar inom den konventionella medicinen heller inte att godkännas eftersom de grundar sig på beprövad erfarenhet.

Accepterar man däremot olika bevisnivåer så bör man godkänna även antroposofisk medicin liksom homeopati som har bevisade effekter trots att man inom vissa kretsar dömer ut dessa behandlingar enligt teoretiska överväganden.

I sin artikel argumenterar GR för godkännande av dessa komplementära behandlingar utifrån ”det oförklarliga placebobegreppet” och på grundval av det ”svårgripbara och mångtydiga” begreppet beprövad erfarenhet.

En alternativ argumentation är istället att utgå från att det finns vissa vetenskapliga bevis för dessa komplementära behandlingars effekter och att dessa bevis räcker för godkännande.