När jag läste Gary Taubes bok och artikel om historien bakom t ex rekommendationer om hur mycket man ska motionera eller träna för att gå ner i vikt förvånades jag över att det tydligen bara behövdes en driftig person för att sätta igång en trend som i många år dominerat västvärlden.
Trenden var att motion och träning minskar vikten dvs att det finns ett direkt samband mellan inaktivitet och övervikt och ideologen bakom detta var tydligen Jean Mayer, den mest opinionsbildande nutritionisten i USA under lång tid (50 –talet).
Med hundratals artiklar och uppsatser och en betydelsefull position som chef på Tufts
Universitet, som rådgivare till tre amerikanska presidenter, WHO oh FN lyckades Mayer att få ut sitt budskap att övervikten beror på att man inte motionerar eller tränar tillräckligt mycket.
Enligt Taubes så var vetenskapen bakom Mayers slutsats ganska svag men han lyckades få ut sitt budskap eftersom alla var övertygade om att motion och träning är viktigt.
Eftersom motion och fysiska aktiviteter var så viktiga för hälsan ville man inte ifrågasätta slutsatsen att stillasittande leder till fetma. (Sanningen är kanske tvärtom dvs att övervikt och fetma leder till mer stillasittande)
Men hur är det möjligt att en enda person, en specialist, en expert, fått sådan makt att hans idéer kunde påverka en hel värld? Självklart så var mottagligheten hög hos andra experter eftersom alla var övertygade om den fysiska aktivitetens välsignelser. Men var befann sig alla kollegors kommentarer och kritik?
På något sätt påminner detta om t ex Internetbubblan eller alla fanatiska rörelser som en viss tid tycks vara den förhärskande uppfattningen för att efter ett tag spricka upp.
Behöver vi kanske sådana trender där så många som möjligt verkar vara överens om en viss inriktning för att känna att vi lever? Är kanske vår vardag som drivs av rutiner så tråkig att vi behöver trender som oftast slår över?
När en bubbla inom ekonomin eller en viss uppfattning spricker så kan de f d oerhört aktiva personer plötsligt börja inse att de kanske blev lurade eller ”förförda” och att de nu ”ser klart”. ”Nu” till skillnad mot då.
Men varför var de förblindade då och varför gav de nästan självmant upp sin egen uppfattning?
När det gäller fysisk motion, träning och motion som universellt botemedel mot allt ont så finns det ju rörelser, som t ex buddhismen som förfäktar meditation dvs just aktivt stillasittande för att må bättre. Jag tror inte att buddhister var lika mottaggliga för den fysiska aktivitetens välsignelser som vi i det s k västerlandet.
Hur kan vi stå emot olika trender och idéer som hela tiden försöker påverka oss? Kanske genom att ständigt vara på vakt, ständigt ifrågasätta och ständigt leta efter olika källor till ens kunskap. Ett kritiskt förhållningssätt samtidigt som man vet att kunskapen är som en dagslända och kan ändras imorgon.
Men hur kan man leva om man ständigt ifrågasätter allt? Kanske mår man då ganska dåligt och blir ensam, bitter och frustrerad? Bättre då att kanske vara nöjd och tro på vad man vill tro på…..
Många buddhister återfinns i fattiga länder vilket brukar innebära att hårt kroppsarbete är en förutsättning för vardaglig överlevnad. Att kunna ägna sin tid åt stillasittande är de välutbildade och rika förunnat. I västvärlden tillhör hårt kroppsarbete det förgångna. Att få tid över till att motionera och ta hand om sin kropp är till stor del de välutbildade och väletablerade förunnat. Vilka förebilder, förutom gudomar, har mänskligheten genom årtusenden haft? Jo, de rika och välutbildade.
Jag vet inte säkert men allt jag läst om t ex buddhistpräster så lever de ganska så fattigt på allmosor och på den övriga befolkningens välvilja att ge dem mat. Dessa personer mediterar stillasittande i timmar. Jag tror knappast att de vore mottagliga för budskap om träning och motion på samma sätt som vår västerländska stillasittande befolkning som bara verkar bli tjockare och tjockare. Att ta hand om sin kropp verkar mer ligga i att veta vilken kost man ska äta än att träna regelbundet t ex medelhavskost har aldrig varit förunnat de rika och välutbildade liksom den kost som våra förfäder åt. Evolutionärt kanske nöden varit en nödvändig förebild och inte de ”rika och välutbildade”. Välfärdsövervikten är väl en ganska så sentida företeelse.
Ja, således behöver buddhistpräster inte kroppsarbeta då de lever på andras omtanke. Få förunnat.
Överklassens välfärdsövervikt är sedan länge väl dokumenterad i den svenska historien. Rekommenderar varmt ett besök på Gripsholms Slott där det finns ett rikt bildgalleri över de svenska regenterna sedan århundraden tillbaka.
Den fattiga befolkningen kring Medelhavet äter en bra kost. Inte för att de är utbildade att göra så utan för att det är den enda kost som står till hands. I efterhand har denna kost visat sig ha en gynnsam effekt på våra vällevnadssjukdomar. (Dessutom har nog medehavsbefolkningen haft, och har, sin beskärda del av kroppsarbete.)
Har du förresten läst forskningsrapporten om massajernas fettintag jämfört med BMI?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1471533.svd
Intressant med masajernas fettintag, goda hjärthälsa och att de rör sig mycket enligt Svd artikel som togs från ett pressmeddelande från Karolinska Institutet. Letar man sedan efter ursprungsartikeln så ser man att där finns en mycket intressant kommentar av Eric C Westman, researcher, Duke University. Westman skriver dels att man nu mer ser att kolhydrater mer än mättat fett leder till åderförkalkning (som ger hjärtbesvär). En alternativ förklaring till att masajer trots sitt stora animala fettintag inte utvecklar hjärtsjukdom är inte att de går 3-4 mil per dag (som professor Mai-Lis Hellénius vid Karolinska Institutet skriver) utan att animaliskt fett (till skillnad mot det fett som människan skapat) leder INTE till åderförkalkning. Hade journalisten på SvD läsa själva artikeln och Westmans kommentarer så kanske vi hade fått en lite sannare artikel och inte en lovsång för de fysiska aktiviteternas välsignelse
Se där, en ny twist. Det kan ibland vara mödan värd att gå till botten med saker och ting.
Jag stänger inte dörren för att det kan ligga någonting i det du skriver i blogginlägget, men bortser man, i detta resonemang, ifrån det faktum att fysisk träning sänker vilopulsen vilket i sin tur ger synnerligen gynnsama effekter för hälsan?
Hej igen Jenny, det heter som bekant ”En sund själ i en sund kropp” och ingen har väl ifrågasatt att motion, träning, fysiska aktiviteter är bra för våra kroppar! Vad som ifrågasatts är att fysisk träning ORSAKAR viktminskning vilket bla studien om masajer och många andra tror. Jag rekommenderar verkligen Taubers bok där han bl a påminner oss om personer som tränar ofta och mycket men som aldrig gått ner i vikt utan tvärtom gått upp i vikt eftersom deras kroppar behöver mer energi efter hård träning. Andra personer som inte tränar och äter ”normalt” håller sig smala. Fysiska aktiviteter är bra men inte för att gå ner i vikt: detta verkar än en gång bero på hur mycket socker och enkla kolhydrater dvs s k tomma kalorier som vi får in i oss varje dag. Väldigt mycket tror jag!
OK. Det ska väga jämt i vågskålarna. Tränining ökar förbränningen vilket i sin tur bidrar till viktnedgång förutsatt att man inte ökar sitt kaloriintag. Jag vill gärna tro att de flesta VC-läkare idag förespråkar motion jämte en sund kost för att uppnå en effektiv viktnedgång. Att motion ökar muskelmassan som därmed ökar förbränningen i kroppen är väl ingen medieskröna? Sedan måste man ju också se på vad det är som utgör kilogrammen i kroppen. Muskler väger mer än fett.
Ställer du upp på ett experiment? Du går 1-2h promenad varje dag i två veckors tid. Därtill lägger du minst två konditionspass i veckan av valfritt slag. Under de två veckor försöket pågår måste du hålla dig till samma kaloriintag som du gör idag. Första och sista dagen vägs du samt mäter ditt midjemått. Taget?
Jag personligen behöver inte åka utanför vårt solsystem för att se att vår värld snurrar runt solen och inte tvärtom. Man kan t ex läsa böcker eller annat för att få information om hur verkligheten är beskaffad. Varför ska man inte vara hungrig efter ett hårt träningspass där man gjort av med massa energi? varför ska man äta precis samma antal kalorier efter ett träningspass när kroppen vill ha mer? och det hela är INTE en fråga om kalorier plus och minus. En gång till rekommenderar jag t e x Taubers bok i frågan. Innan du läst denna vet jag inte vilka argument som kommer att få dig att ifrågasätta dinapåståenden. Men utan att ha läst t ex boken så är vi tvungna att förlita oss på våra egna ganska så begränsade erfarenhet – något som tyvärr alltför många tycks göra när man inte vill se annan verklighet än den man själv vill vara i.
”Innan du läst denna vet jag inte vilka argument som kommer att få dig att ifrågasätta dinapåståenden” Påståenden? Att muskler väger mer än fett?
”Varför ska man inte vara hungrig efter ett hårt träningspass där man gjort av med massa energi? ” Precis. Men om du låter bli att äta då så går du antagligen ned i vikt efter ett tag. Kan man inte då säga att motion bidragit till viktnedgången? Men visst kan jag läsa boken och fortsätta debatten vid senare tillfälle.
Varför ska man tvinga sig själv att äta mindre om man är hungrig och kroppen efter ett hårt träningspass behöver ta igen den energi som den just förlorat? varför ska man pina sig själv och gå omkring med hungerskänslor som gör att man kan riskera att bli lättirriterad och otrevlig? Därför att hungerkänslor tyvärr leder till ganska starka negativa känslor. Varför ska man förvägra sin kropp den energi som den kräver ? Gör man då inte våld på sin egen kropp? Hungerkänslor finns antagligen just för att vi ska känna när vi måste ha i oss energi, varför ska vi då medvetet bortse från dessa ? Många studier har därför visat att folk inte orkar banta, att deras bantning är ping-pong, dvs deras vikt ner och sedan upp igen. Detta är resultaten av att folk som bantar känner sig hungriga. Liksom träning är sådan bantning ofta kontraproduktiv. Är det då inte lättare att ända sin kost ?