I en artikel i SvD driver medieanalytikern Olle Lidbom tesen att ”Journalistikens tid som demokratins väktare är förbi. Internet och ett ökat medieutbud skapar fler aktiva och kritiskt granskande medborgare”

På samma gång ifrågasätter Lidbom om journalismen verkligen haft någon  betydelse för demokratin?

Jag har läst alldeles för lite om journalism och demokrati för att ha någon ståndpunkt i frågan utan jag kan bara utgå från min lilla begränsade värld och verklighet och där har jag två tankar;

Någon har sagt att när vi har ont i vårt lilla finger så bekymrar detta oss mer än om att ,Gud förbjude, en miljon människor  dödades i morgon. Säkert kan detta låta cyniskt för en del men visst är det så att våra egna problem, bekymmer , sjukdomar, smärtor mm betyder så oerhört mycket mer FÖR OSS än vad andras lidande betyder. Detta innebär att både journalister liksom vi själva mer styrs av egna subjektiva orsaker  när vi beskriver ”verkligheten” än att vi ”objektivt” skildrar nyheter, skeenden eller något annat. När vi inte har egna bekymmer så har vi lyxen att t ex läsa tidningar eller se på nyheterna på TV.

En annan synpunkt som jag tycker är intressant fick jag av en psykiater som på min fråga om det spelar någon roll för de allra flesta av oss om jorden är platt eller rund?  svarade att det högst är fem procent av oss som måste veta detta för att fortsätta leva medan resterande 95% inte bryr sig. Så litet är tydligen  vårt behov av att veta hur vår jord ser ut men vad är siffrorna för vårt behov av nyheter  av det slag som media eller bloggar/Internet ger ?  

Lägg till dessa två synpunkter så uppkommer frågan om journalisten någonsin har betydelse för några andra än journalister ? Men, säger någon, tänk på så många som konsumerar nyheter varje dag, ser på nyheter på TV, läser de fria tidningarna på T-banor eller bussar; är inte dessa ett bevis på stor efterfrågan på nyheter?  Ja, men hur många kommer ihåg vad de läst? Hur många av oss  tar upp det vi läst på kafferaster eller med varandra? Och tar vi upp någon nyhet så kan jag nästan garantera att de har något att göra med högst personliga och subjektiva motiv.

Internet bygger på samma grund som journalistik dvs intresse; har man intresse för omvärlden, för medicinska ämnen, för kultur eller bara för att uttrycka sig så bloggar man och läser samt skriver om detta.  Men ger  då ens högst subjektiva intresse legitimitet för medias tolkningsföreträde om vilka nyheter de tycker är värda att presenteras ? Det var ingen mindre än en av världens mest lästa tidningar , New York Times,  som redan 1897 hävdade att man publicerade  ”All The News That’s Fit To Print” dvs alla nyheter som kan publiceras. Men vem har gett New York Times eller någon annan media ensamrätten att selektera vilka nyheter som är ”värda” att publiceras och vilka som ska ratas?

På en resa nyligen träffade jag en svensk hjälparbetare i Afrika som berättade att han vid hemkomsten till Västvärlden inte ser en enda nyhet i media som har någon som helt betydelse för den värld han lever i. 

Så allmänngilitiga och ”viktiga” är de nyheter som serveras oss till vardags att de inte intresserar människor som t ex bor i Afrika som har andra ,egna , svårare problem att tänka på. Och på samma sätt som våra nyheter inte har någon betydelse någon annanstans för personer med egna, större problem, på samma sätt har våra nyheter ganska lite betydelse för de av  oss som inte lägger någon större vikt vid dem.