Kliniska nyheter

I artikeln skriver författaren att barn och unga i Sverige har god fysisk hälsa, även i ett internationellt perspektiv, medan mellan 10-15 procent av alla barn söker vård för oro, ångest, depressioner och självdestruktivt beteende. Flickor känner sig mer ledsna än pojkar. Försäljningen av antidepressiva läkemedel till 15-19 åringar har ökat under tre år.

Stämmer statistiken?

Självaste Regeringen har tillsatt en utredning om "den oroväckande ökningen av den psykiska ohälsan bland landets unga". Folkhälsonstitutet skriver att "psykisk ohälsa är ett allvarligt hälsoproblem bland barn och ungdomar" och Skolverket upprepar exakt samma dokument för att ytterligare förstärka uppfattningen av att barn och ungdom i Sverige mår dåligt. Så byggs ett budskap upp som sedan finns i medvetandet utan att man behöver reflektera över det.

Men alla håller inte med. I en uppsats publicerad vid socialhögskolan, Lunds Universitet,med titeln "Hur dåligt mår våra barn" (2001) skriver kurator Eva Edstav att det är mycket svårt att mäta eller uppskatta den totala ökningen av psykisk ohälsa bland barn och ungdom eftersom det finns för få analyser. Man bygger sina argument på grundval av statistik på antalet nybesök från BUP eller öppenvårdsmottagningar. Detta gör även barnombudsmannen i sin artikel i DN.

Edstav skriver att det är massmedias rapporter om barn och ungdomars hälsotillstånd som gör att fler föräldrar är mer observanta på sina barn, vilket leder till att de söker vård tidigare. Detta är bra men betyder det då att flera mår dåligt, eller är det de tidigare mörkertalen som har uppmärksammats?

Edstav har inte hittat konkreta bevis för den påstådda ökningen av anorexi eller mobbning bland barn och ungdomar. BRIS, Barnens Rätt i Samhället gör "enormt mycket reklam" för sin organisation vilket leder till att "många barn och ungdomar känner till vad BRIS står för och vilken hjälp de kan få där".

Enligt Edstav är pressen på ungdomar idag svår dvs att lyckas i skolan och att få ett bra arbete. Beror antal ökande hjälpsökande på frånvarande eller arbetslösa föräldrar, hårda krav eller inte, resursbrist?

Edstav sätter upp en intressant fråga; skulle trenden av ökande besök av barn och ungdom vända om massmedia istället skrev hur bra barn och ungdomar mår?

Men stämmer detta verkligen och vad kan orsakerna till den påstådda ökande psykiska ohälsan bland barn och ungdom vara i Sverige?

Vad kan psykisk ohälsa bland barn och ungdom bero på?

Det är bekant att barn, liksom vuxna, kan drabbas av psykisk ohälsa efter stora naturkatastrofer som t ex den senaste översvämningen, tsunamin. Det fruktansvärda traumat av att ha förlorat föräldrar och anhöriga och sitt liv och hem innan tsunamin har lett till traumarelaterade känslo- och beteendemässiga störningar hos många barn.

Yttersta fattigdom, brist på mat och uppväxt under mycket svåra förhållanden t ex i institutioner, kan leda till fysisk och psykisk ohälsa bland barn och ungdom i utvecklingsländer, t ex i den mycket fattiga republiken Moldavien

Men svenska barn och ungdomar har inte varit med om naturkatastrofer eller lever i nöd och svält som många andra barn och ungdomar i världen. De har en god fysisk hälsa och lever under relativt goda materiella omständigheter med tillräcklig mat och hem i ett tryggt och relativt lugnt samhälle.

Vad kan det då vara som har lett till den påstådda ökande psykiska ohälsan bland svenska barn och ungdomar?

I en artikel i Aftonbladet, 2003 vars titel åter fokuserar på "resursbrist" som roten till allt ont, får man uppfattningen att många svenska barn mår dåligt pga skilsmässor, att de känner sig värdelösa, inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet, har ingen att tala med, mobbas i skolan mm.

I an annan artikel som diskuterar självmord bland tonåringar står att det ofta brister i att det inte finns någon vuxen tillgänglig som kan tala med en ungdom när han/hon söker hjälp för sina självmordstankar.

I den artikeln fokuseras det också på resursbrist som den största orsaken till att ungdomar mår dåligt "Ungdomsmottagningar och kliniker stängs, ungdomsgårdar stängs, skolklasserna blir större och man drar ner på skolsköterskor och kuratorer i skolorna"

I en kampanjartikel för Grön ungdom är det återigen något annat som bär skulden till att en ökande psykiska ohälsan bland barn, "kommersialiseringen". Men man skriver också att tv-apparaten blivit "surrogatförälder för många barn och ungdomar" Arbetslivets stress gör att det ofta inte finns tid att umgås med familj och vänner.

Resursbrist som orsaken till problem

Vad som framkommer från olika artiklar i media om barn och ungdom i Sverige, är att det trots fokuseringen på resursbrist som orsak till barns psykiska ohälsa så är det istället brist på umgänge, samvaro, samtal, kontakt mellan vuxna och barn eller ungdom som brister.

Barnombudsmannen upprepar behovet av mer resurser som ett mantra som skall kunna lösa problemen med barns ökade psykiska ohälsa. En sådan vinkling tar bort blickpunkten från föräldrars och lärares personliga ansvar för att ha mer kontakt med sina barn. Det är svårt att få tillräckligt med resurser som kan ersätta frånvarande föräldrar. Man kan inte lagstifta om att vuxna skall ha mer kontakt med sina barn och ungdomar eller kvalitetssäkra umgänge.


Hårda krav

Det är också svårt att anlägga ett annat perspektiv på en allmän uppfattning att kraven på barn och ungdom i Sverige ökat eftersom så många aktörer i samhället ofta upprepar detta. Men är kraven på svenska barn och ungdomar hårdare än på barn i t ex Indonesien, Indien, Thailand eller Moldavien?

Man kan inte jämföra de utmaningar som föräldrar, barn och ungdom ställs inför i större delen av världen med svenska barn och ungdomar. Men man kan försöka anlägga ett internationellt perspektiv, liksom barnombudsmannen gör i sin artikel när det gäller svenska barn och ungdomars goda fysiska hälsa.

Det internationella perspektivet kan i bästa fall leda till en tankeställare; många barn och ungdom i världen lever idag under mycket svårare materiella och psykiska än svenska barn och ungdomar. Vad kan detta lära oss?

Kanske kan ett sådant perspektiv visa oss att det går att bibehålla psykisk hälsa om man samtidigt ger sina barn grundläggande värden som tid , omtanke, hänsyn, och kärlek trots resursbrister.

©2005-06-30 Zvi Wirschubsky
ref: http://www.nymedicin.com/news/2005/06/30/Psykisk_ohalsa_bland_barn_och_ungdomar%3B_kommentar.html

Relaterade:
2008-04-22 | Förebyggande av återfall hos depressiva barn
2007-05-07 | Tidsbegränsad förbud av direktreklam för receptbelagda läkemedel i USA?
2007-04-10 | Homosexuella ungdomar mer mobbade i skolor
2007-04-10 | Färre barn och tonåringar får antidepressiva läkemedel efter varningar för läkemedelverket i USA
2007-04-04 | Myter om manlighet hindrar tonåriga pojkar från att söka vård för sexuellt överförbara sjukdomar
2006-11-08 | Den svåra konsten att bli en bra förälder
2006-03-08 | Antidepressiva läkemedel höjer något risken för självmord bland barn
2006-01-17 | Utvärdering av antidepressiva läkemedel bland patienter
2006-01-17 | Självmordsrisk efter nyinsatt behandling mot depression
2006-01-15 | Kärlekens luktorgan
2005-12-31 | Stress, hälsa och ohälsa