Kliniska nyheter

hem > Kliniska nyheter

Källa: Nymedicin
Datum: 2007-03-28

Lungvensablation vid förmaksflimmer - möjlighet och utmaning för den svenska hjärtsjukvården.

Idag genomgår kardiologin en mycket snabb teknisk utveckling där nya behandlingsmetoder ständigt förfinas för att bättre behandla patienter med förmaksflimmer. För att kunna tillvarata tekniska lösningar krävs satsning på både utbildning som fokusering av resurser.

Förmaksflimmer (FF) är den vanligaste rytmrubbningen som påträffas i klinisk vardag och antalet insjuknade ökar. Förekomsten är ca 1 procent vid 50 års ålder och över tio procent vid 80 års ålder. Förmaksflimmer innebär ökad risk för att drabbas av blodpropp, stroke eller slaganfall, hjärtsvikt, låg livskvalitet och död.

Sjukvårdskostnaderna för att handlägga patienter med förmaksflimmer och följdsjukdomar är enorma. Enbart Östergötland förutsäger att kostnaderna för att behandla FF kommer att öka till 177 miljoner kronor år 2010. Detta innebär 30 procents ökning under åren 2007- 2010. De befintliga farmakologiska metoderna som finns för att behålla sinusrytm har begränsad effekt och biverkningar.

Sedan de första beskrivningarna av lungvensablation för ca 10 år sedan har kardiologin genomgått stor förändring när det gäller utvecklandet av nya behandlingsmetoder.

Precis som kardiologer på 80-talet såg misstänksamt på eldsjälar som först genomförde ballongvidgning och stent för ichemisk hjärtsjukdom så ses lungvensablation vid förmaksflimmer fortfarande som en kontroversiell behandling.

Detta trots att randomiserade studier visat att mellan 75 - 85% av strukturellt hjärtfriska patienter med paroxysmalt förmaksflimmer har framgångsrikt behandlats med lungvensablation. Man har även visat att lungvensablation är framgångsrik behandling för vissa patienter med persistent FF.

På grundval av publicerade studier har nya europeiska och amerikanska riktlinjer nyligen förändrats till att rekommendera kateterablation för både strukturellt hjärtfriska patienter med FF som för patienter med strukturell hjärtsjukdom och paroxysmalt eller persisterande FF efter att något av befintliga antiarytmika prövats.

Eftersom indikationerna för lungvensablation vidgats så kommer detta att innebära stor efterfrågan på behandling från elektrofysiologiska laboratorier.

Begränsning av antal elektrofysiologer inom svensk kardiologi samt den hittills begränsade satsningen på dessa behandlingsmetoder i Sverige kan komma att leda till att många patienter inte får adekvat behandling inom rimlig tid.

I Danmark har utvecklingen delvis varit annorlunda eftersom man där både satsat på utbildning av kardiologer samt på en koncentration av resurser till ett fåtal högspecialiserade behandlingscentra. Detta har lett till att man genomför dubbelt så många lungvensablationer som i Sverige.

En svår fråga är hur man i Sverige kommer att agera för att undvika att hamna i en bristsituation som kan drabba patienter med förmarksflimmer.

©2007-03-28 Zvi Wirschubsky
ref: http://www.nymedicin.com/news/2007/03/28/Lungvensablation-vid-formaksflimmer-mojlighet-och.html

Relaterade:
2007-05-09 | Bättre vård av patienter med hjärtinfarkt
2005-06-12 | Gentest kan komma underlätta behandling med blodförtunnande läkemedel
2000-11-24 | Rytm och frekvensbehandling är lika verksamma vid förmaksflimmer (FF)
2000-05-04 | Studie bekräftar att antikoagulation minskar risken för stroke