NyMedicin: Vad är Sanning (med stort s) inom historia?

Källa: International Balzan Foundation
Datum: 2008-06-09

Vad är Sanning (med stort s) inom historia?

När man skriver om historia kan dagens moderne historiker inte undvika att anse att vissa begrepp och trosföreställningar som historiska personer har haft är falska. Det kan gälla Aristoteles som visste att kroppar förändrar sig när de ändrar plats, Thomas Aquinas som trodde att solen kretsar runt Jorden och John Locke som hoppades kunna se hur stenar växer.

Utifrån betraktarens förnuft

Ett perspektiv till hu man ska se på historiska Sanningar har getts av anglosaxiska historiker och filosofer.

I deras bok Semantics and Social Sciences argumenterar t ex de engelska forskarna MacDonald och Petit att utsagor om sanning är självförklarande dvs de behöver inga ytterligare förklaringar. Lögn däremot kräver fler förklaringar. Förklaringar som förklarar varför den historiske personen inte kunde se sanningen. Vad blockerade eller hindrade henne från att inse sanningen?

Ett historiskt exempel är Emmanuel Le Roy Laduries klassiska studie, "The Peasants of Languedoc". Ladurie hävdar att böndernas tro på häxor var helt falska och vara bara en produkt av "massans delirium". Om vi vill försöka förklara varför tron på häxor fick sådan bred acceptans bland bönderna så måste vi enligt Ladurie tänka på vad som skulle ha kunnat bryta ner böndernas normala tänkande och hindrade dem från att förstå att de hade falska föreställningar om häxor.

Ladurie framlägger hypotesen att böndernas tro på häxor föranleddes av en djup känsla av frustration när sociala strukturer slogs sönder av Reformationen. "Långt borta från deras präster så fann bönderna sig ensamma med sin ångest och deras djupa rädsla och hängav sig själva till Djävulen"

Quentin Skinner, professor i modern historia vid University of Christs College, Cambridge, håller inte med vissa kollegors sanningsbegrepp. Skinner argumenterar för att varken sanning eller lögn är självdefinierande begrepp utan kräver samstämmighet med andra trosföreställningar, med vissa fakta eller data om världen. Det finns också ett helt annat sanningsbegrepp som grundar sig på tillit. Denna slags sanning är mycket vanlig i samhället där vi tror på s k anekdotiska fakta dvs vad någon i familjen, vänkretsen, media mm har sagt.

Att likställa sanning med det egna förnuftet (rationality), som t ex Ladurie gör, är ohållbart för Skinner. Förnuft kan vara en viss tro eller väderring som utifrån den tid människor levde var rimlig och skälig. Men dessa värderingar behöver därför inte ha varit sanna.

Skinner ser därför en klar skillnad mellan förnuft och sanning. Ladurie stänger in sig i sitt eget begränsande tidsbundna förnuft när han använder den som historiskt sanningskriterium, skriver Skinner.

När det gäller exemplet med tron på häxor så hävdar Ladurie att bönderna inte kan ha haft andra värderingar som utgjorde en naturlig grund för att tro på häxor. Men bönderna kan ha haft sådana grunder. Om de t ex var bokstavstrogna, vilket var en helt acceptabel och förnuftsmässig tro på 1500-talet, så kunde de hänvisa till Guds ord i Bibeln. Där står inte endast att häxor existerar utan att deras verksamhet är mot Gud och att de därför bör dödas. Skulle man i den bondegemenskapen ifrågasätta Guds ord eller Bibeln så skulle detta ses som irrationellt och falskt.

En mycket mer hjälpsam väg att se på historien kommer bl a från Stuart Clarks klassiska arbete, Thinking with demons och Keith Thomas studie Religion and the Decline of Magic. Dessa historiker ser på historiska personer och händelser utifrån en holistiskt utgångspunkt och frågar hur rimligt och skäligt det var att tro på häxor genom att hänvisa till andra trosföreställningar som fanns på den tiden.

I denna syn är det aldrig tillräckligt att visa att böndernas tro på häxor stöds av andra trosföreställningar. Man måste också visa att de behöll sin tro om häxor trots att det samtidigt fanns viss kritik mot denna tro. Vill man visa att böndernas tro på häxor var rationell för den tiden och situationen så måste man visa att denna föreställning byggde på koherens och vissa bevis.

Ett holistiskt perspektiv kan leda till olika utfall. T ex kan historiken anse att det var helt rationellt att tro på häxor under en viss speciell tid trots att man under 1500-talet i allmänhet inte trodde på häxor.

En annan möjlighet är att det var endast rationellt att tro på häxor med ganska låg sannolikhet, något som Paul Veyne framlagt i sin bok Did the Greeks Believe in their Myths.

En annan tolkning skulle också kunna vara att tron på häxor inte bara var falsk utan att det inte heller inte fanns andra argument att tro på häxor under den tiden.

Tror man på ett transkulturellt begrepp enligt t ex Martin Hollis och Donald Davidson så finns det ett allmänmänskligt förnuft som kan användas för att bedöma historien. Vi delar vissa uppfattningar med historiska personer eftersom vi inser att de måste ha liknat oss i vissa avseenden.

Skinner argumenterar utifrån ett allmänmänskligt förnuft när han ställer frågan om våra förfäder hade tillräckliga bevis för att hålla som sant det som de trodde på.

Ingen relativism

Men är då Skinner en relativist som säger att sanningen beror på en viss tid och rum och ändrar sig beroende på bl a tid och rum? Nej, Skinner hävdar inte att böndernas tro på häxor var en sann tro utan endast att de kan ha haft goda grunder, argument, trosföreställningar som medförde att deras tro på häxor var rationell. Och rationaliteten finns inbäddad i totaliteten av böndernas liksom i våra värderingar och trosföreställningar.

Skinner håller inte med relativisterna som säger att Aquinas tro att solen kretsar kring Jorden eller att Lockes tro att kunna observera när stenar växer är sant för dem, men inte för oss. Dessa begrepp var och kommer aldrig att bli sanna, under någon tid.

Tvärtom, säger Skinner, att falska trosföreställningar är mycket mer intressanta för historiker intresserad av kultur. Locke måste ha levt i en helt annan mental värld för att föreställa sig att kunna se hur stenar växer.
Skinner är inte heller en konceptuell relativist utan tror att den konceptuella relativismen är inkompatibel med utövandet av kulturhistoria. Vårt förnuft och trosföreställningar måste på något sätt gälla för våra förfäder liksom vårt sätt att bygga upp argument och bevis. Annars har vi ingen tillgång till våra förfäders värld.

För att söka förstå våra förfäder måste vi acceptera att de hade goda grunder för att ha ett antal trosföreställningar som vi idag ser på som falska, te x att stenar växer.

Relaterade:
2008-06-09 | Sanning inom humaniora, vetenskap och religion
2008-04-18 | Pillret av Ingrid Carlberg
2006-02-27 | Undervisning i forskning saknar stora berättelser
2005-12-09 | Kan man lita på Evidensbaserad Medicin?
1999-04-05 | Ny forskning identifierar resultat och framtida trender från tidigare erfarenheter
1998-12-13 | Fusk och vetenskap

På forskningsfronten

Vad är Sanning (med stort s) inom historia?